Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förhand förbinda sig att i händelse af lycklig utgång
veder-gälla den med några bestämda landafträdelser. Den första
fordringen, om Wiborg, ansågs omöjlig uppfylla; äfven
yrkandet på bestämdt löfte om vissa landafträdelser öfvergafs,
helst det afstyrktes af Fransyska hofvet, som tyckte, att
Elisabeth ej kunde böqa sin regering med att frivilligt
bortskänka sin faders eröfringar, och att Sverige borde med
vapen sätta sig i besittning af de provinser, som det
fordrade, för att sedan vid fredsslutet kunna på grund af
er-öfring behålla dem *). Deremot vidhöllo Nolcken och
Che-tardie ihärdigt sin fordran, att Elisabeth skulle skriftligen
begära Svensk hjelp, utån att likväl lyckas i sina försök att
förmå henne till ett sådant steg. Underhandlingarne med
Elisabeth drogo ut hela våren 1741, och hade ej hunnit
blifva afslutade, då Frankrikes förbund med Preussen och
dess deri gjorda löften påskyndade Sveriges krigsförklaring.
Elisabeth hade önskat, att den Svenska regeringen skulle
företrädesvis begagna Hertigens af Holstein namn och låta
honom komma till Svenska arméen, då den inbröt i
Ryssland; dels skulle derigenom faran för henne minskas, i det
Ryska regeringens uppmärksamhet sålunda vändes på en
annan person, dels borde Ryska soldatens obenägenhet att
strida mot SvenskArne blifva så mycket större, då dessa
bland sig hade Czar Peters närmaste arfvinge och handlade
i hans namn. Då Nolcken, som delade Prinsessans åsigt i
denna sak, före krigets utbrott lemnade Ryssland, medförde
han ett bref härom från henne till Hertigen, och sändes kort
derefter till Tyskland, der han i hemlighet öfverlade med
Hertigens hofmarskalk Brummer om sättet att bringa denna
plan i verkställighet. Men de ledande statsmännen i Sverige
ryggade tillbaka för tvenne betänkligheter, som reste sig mot
detta förslag: den ena var Drottning Ulrika Eleonoras
bestämda ovilja mot Holsteinska huset, den andra och vigtigare
var fruktan att stöta Danmark, med hvilket man, icke utån
hopp om framgång, underhandlade om ett förbund, som äfven
94 Nolckens brefvexling med Gyllenborg i Utrikes Departementet.
Amelot till S. Severin, 8 och 16 Febr. 1741.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
