Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
solut eller oändligt, så hafva vi dock icke dermed gjort det
omöjligt att antaga något förhållande vara verkligt.
Egentligen är genom denna förhållandets beskaffenhet ingenting
annat gifvet, än att hvarje förhållande är ändligt, samt att
derom gäller detsamma, som om det ändliga i allmänhet,
nemligen att döt förutsätter det oändliga. Det är då icke
fnera rimligt att neka förhållandets verklighet än att i
allmänhet neka det ändligas verklighet. Det måste tvärtom
antagas, att det ändliga, alldenstund det förutsätter det
oändliga, men likväl är derifrån på något sätt skildt, alltid står
i förhållande till detta och följaktligen har förhållandet till
sin form, hvarföre det ock plägar kallas det relativa. Att
förhållandet är det ändligas form, visar sig äfven deri, att
om det ändliga skall betraktas såsom ett helt eller en ändlig
verld, så är detta hela en enhet af motsatta, hvaraf åter
följer, att de motsatta, som äro det helas bestämningar,
inom det hela stå i förhållande till hvarandra, hvilket de
icke kunna göra utan att i något afseende vara motsatta
mot det hela och således stå i förhållande till detta. Då
nu det hela, hvars bestämningar äro detsamma motsatta,
icke kan vara ett fullständigt helt, utan måste vara
ofullständigt eller inskränkt, så måste äfven det ändliga såsom
ett helt betraktadt stå i förhållande till det, hvaraf det
in-skränkes. De förhållanden, som kunna sägas vara det
ändligas allmänna former, äro således följande: det ändligas
förhållande till det oändliga, de ändliga bestämningarnes
förhållande till hvarandra och till det ändliga såsom ett helt
betraktadt, samt slutligen det sistnämndas förhållande till
det, hvaraf det inskränkes. I afseende på det förstnämnda
förhållandet hafva vi att besvara den frågan, huru ett
förhållande till det oändliga är möjligt, då det hvarken sjelft
kan stå i något förhållande, ej heller kan ega
bestämningar, hvilka såsom sådana stå i förhållande till detsamma.
Möjligheten att detta oaktadt antaga ett förhållande till det
hela såsom oändligt beror derpå, huruvida bestämningarne,
ehuru de, så vidt de såsom bestämningar ingå i det hela,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
