Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kunna ega rura. I sjelfva verket är det dock under den
förutsättningen, att relationsgrunden är det hela utan all
inskränkning eller det absoluta, som den ofvan nämnda
slutföljden visat sig vara oundgänglig. I detta fall måste hon
ock strängt fasthållas. Det absoluta kan icke vara ett
relativt, hvilket vill säga, att det hvarken kan Stå i något
förhållande till annat, ej heller inom sig hafva något
förhållande. Att det hela, tänkt såsom absolut, icke kan stå i
förhållande till något annat, om vi med annat mena något,
som icke ingår i det hela, är en klar sak, hvilket vi redan
förut med afseende på subjektet såsom ett helt betraktadt
haft tillfälle att anmärka. Att vi icke heller, om vi med
annat förstå bestämningarne, hvilka i viss mening kunna sägas
vara det helas delar, kunna säga det hela såsom absolut stå i
förhållande till dessa, följer af den förut uppstälda fordran, att,
om något skall stå i förhållande till ett annat, det då måste i
något afseende utesluta detta andra. Det hela kan nemligen
icke i något afseende utesluta någon af sina bestämningar.
Antoges det, att en bestämning vore i något afseende
utesluten från det hela, så blefve den uteslutna bestämningen i
detta afseende något, som icke ingingeidet hela, hvilket, då
det hela tänkes såsom absolut, är orimligt. Att det hela
såsom absolut inom sig skulle hafva ett förhållande vill säga,
att dess bestämningar skulle såsom tillhörande det hela stå i
förhållande till detta eller till h varan dra. Att intetdera
förhållandet kan ega rum följer deraf, att det hela icke är fritt
från inskränkning, om det icke i hvarje sin bestämning är
fullständigt. Är det i hvarje sin bestämning fullständigt, så
kan ingen bestämning, så vidt hon är det helas bestämning,
sägas i något afseende utesluta detta, hvaraf äfven följer att
bestämningarne, tänkta såsom det helas bestämningar, icke
kunna sägas i något afseende utesluta hvarandra. Inom det
hela såsom absolut finnes sålunda ingen motsats och
följaktligen intet förhållande. Men om vi nu ock jemte denna
slutföljd fasthålla, att den enhet, som i hvarje förhållande
måste finnas, ovilkorligen hänvisar på ett helt, som är ab-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
