Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
andra; ty han tänker i bild. Ja, äfven de delar af dikten,
hvilka sjelfva motståndarna prisat som mest poetiska, göra,
deras förträfflighet i öfrigt oförtald, ingalunda något rent
esthetiskt intryck, så t. ex. skildringen af ”Poet Corners” i
Westminster Abbey. H:r K. framställer der den satsen, att
historiska personer efter döden endast föra ett, ”blodlöst
namnlif,” och att deras odödlighet är en ”tom och död
odödlighet,” hvaremot skalderna, som lefya i sina verk,
hafva en ”personlig och lefvande odödlighet.” Vi undra
om icke mången läsare, i stället för att försättas i en rent
poetisk stämning genom detta på ett par sidor
genomförda påstående, skall ertappa sig sysselsatt med att
af-väga skälen för och emot den ena eller andra partens större
eller mindre odödlighet. Man kan visserligen säga som en
granskare gjort, att h:r K. ställt sig på det ”vanskliga
gränsområdet emellan dikten och verkligheten, emellan poesien
och prosan;” men detta gränsområde öppnar sig friare
utåt prosans än inåt poesiens rike, och in på det förra
gör h:r K. också ständiga utflygter. Snarare synes det oss
som om h:r K. velat till ett helt förbinda begge dessa
områden, eller rättare för poesin eröfra prosan, icke besinnande,
att poesien, så snart den inrycker på det fiendtliga området,
genast blir naturaliserad. Den valda versformen,
obenägenheten för rimmet, sträfvandet att göra dikten sådan, att den
”i hvilket ögonblick som helst skall kunna uppläsas med
genomfördt talsvenska böjningsformer, utan att ändra eller
bryta en enda vers,” allt synes vara yttringar af samma
prosaiska grunduppfattning af poesiens väsende ]). Och att *)
*) Huru prosaisk h:r K:s poesi ofta är, torde kunna inhemtas af
följande exempel. Man läse: ”Försvunna tempelherrar, medeltiden
var kaos. Brustit hade alla band, begreppen: hemland, egendom och
lag hade man nästan bortglömt under stormen.” Näppeligen lär väl
någon afta, att han här läser ett stycke af en dikt; och likväl hafva
vi dervid endast vidtagit den lilla ändring, att vi i stället för ”man
hade” satt ”hade man.” Ändras ställningen af dessa ord, så får man
strax en vers, så lydande:
”Försvunna Tempelherrar, Medeltiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
