Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dante Alighieri i Lovéns ofversåttning.
Af Mag. Doc. L Tb. Lysander.
På Molo di Napoli är den resande i tillfälle att, afton efter
afton, se en hop menniskor, som dels slagit sig ner på
några i fyrkant ställda bänkar, dels skockat sig tillsamman
omkring dessa sittplatser. I midten står en man, i
skjort-ärmarne, med den nationala bruna sjömansmössan på
huf-vudet och i handen en bok eller ett skrifvet exemplar af
folkets älsklingsskald. I ett ofta tämligen rent, alltid lifvadt
språk, med väldig stämma och häftigt åtbördsspel,
föredrager han sina åttaradiga stanzer, och beledsagar dem
med en ännu lifligare utläggning i folkspråket. Det är i
poesiens mest romantiska labyrinth, han införer sina
åhörare. De taflor af bragd, af riddarsed, af kärlek, som här
, upprullas för dem, väcka skiftesvis deras hänryckning och
löje. Scenen — på hvilken om hvarandra uppträda christna
och mohrer, riddare och trollkarlar, jungfrur och féer —
är än förlagd till Africa, än i Europa, än på jorden och än
i månen. Det är Orlando Furioso, han läser. Och hvarje
blick i den lifliga åhörarskaran hänger vid föreläsarens
läppar. Alla lyssna i ljufligt ängslig spänning till de
underfulla äfventyren. Ögonen gnistra af stridslust. Händerna
knyta sig ofrivilligt, för att bistå den hotade riddaren; och
då dennes obefläckade tapperhet ändtligen låter honom kasta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
