Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sång, som icke, enligt Lovéns öfverskrift (Del. II, sid. 185),
handlar om ”de moraliska och theologiska dygderna,” men
väl derom, att menniskan vid himmelrikets port ställes,
anlete mot anlete, inför sitt lifs ideal — denne sång om
trohet i lifvet och i evigheten — denne sång om ånger och
förlåtelse, än hvilken ingen härligare blifvit diktad på ett
jordiskt tungomål.
De flesta af de företräden, som vi, i jemförelse med
första afdelningeh, tillerkänt ”Skärselden,” tillkomma, i
kanske ännu högre grad, slutdelen af skaldeverket: ”Paradiset,”
der Dante’s religiösa lif företrädesvis uttalat sig. Dock få
läsare mäkta uthärda det ljus, som här odämpadt strålar
omkring dem. Detta har skalden äfven insett; och derför
uppmanar han sjelf alla att vända om, som icke äro nog
rustade till färden på detta ljushaf:
O J, som följen, drifne blott af hågen
Att höra sången, på en liten båt
Mitt skepp, som framgår sjungande på vågen!
Till edra stränder vänden från er stråt;
Gån ej på hafvet ut, der J kanhända
Förrirrens alla, om vi skiljas åt.
(Lovén: del. Ill, sid. 9. Parad. II, 1—6).
I sjelfva verket bör man icke undra deröfver, att en
del af allmänheten icke alldeles genomläser den Lovénska
öfversättningen. De nämligen, som redan förut lärt känna
och älska originalet, skola svårligen beqväma sig längre, än
att dermed jemföra alla kritiska ställen. Det vore obilligt
att af dem begära mera. Kunde än en öfversättning i
skönhet täfla med sin urbild eller öfverträffa densamma —
så stort det underverket än vore, det skulle dock ej förmå
att tubba någon ifrån hans första kärlek. I denna form,
och ingen annan, har han fattat det sköna: just sådant, och
icke annorlunda, har det funnit väg till hans hjerta. Hvarje
ersättning i annan form är blott en upprepad påminnelse
om förlusten. Endast i hans egna ord lefver skaldens hela
personlighet; och för en älskad individualitet förmår icke ens
6*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
