Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att ega Lovéns öfversättning på bokhyllan, liksom det i alla
länder länge varit en modesak att enhvar, som något litet
tagit undervisning i Italienskan, skall staka sig fram ett par
sidor i la divina commedia, för att sedermera, med fredadt
samvete, kunna bedyra, att han läst Dante. Om Lovén,
såsom Dante’s tolk, skulle man kunna sjunga som om
riddaren i den gamla folkvisan: att, när han på resan gaf
sig ut,
”Honom följde så härligan skara;”
hvarefter om tredje och sista delen gälla nästföljande ord:
”Men när han kom fram till borga-led,
Då red den Herren allena.”
Det kan alldeles icke betviflas, att ”Skärselden” är
ojemförligt mindre läst, än ”Helvetet,” samt att ”Paradiset”
af alla banden är det minst lästa, i fall det ens är
genomläst af någon enda. Och dock ger den andra delen af
Dante’s skådespel ingalunda den första efter i poetiskt värde
och kraft. Han står, tvärtom, i flera afseenden, högre. Alla
de gräsligheter, som möta oss öfverallt på vandringen genom
”Helvetet,” och som icke kunna undgå att vara det poetiska
uttrycket till men, hafva från detta band alldeles försvunnit.
Liksom Dante, kan enhvar, som från underjordens aura
morta (Purg. I, 17) följer honom upp i denna aer puro
(ib. 15), andas friare. Det hela är mildare och älskligare:
den poetiska elden värmer mera, än han bränner. Sjelfva
språket är jemnare och vekare. Vi störas sällan i vår
njutning af ett fel, som väl är oskiljaktigt från en dikt af denna
beskaffenhet, .men som icke destomindre vidblifvcr att vara
ett poetiskt fel: vi mena allegoriserandet. De första åtta
sångerna, åtminstone, hålla sig nästan alldeles rena derifrån.
Och ändtligen finnas i ”Skärselden” den 29:de, den 30:de
och den 31:ste Sången, dessa sånger, som både i materiellt
och inre hänseende bilda medelpunkten i hela den
”gudomliga” boken. Och hvar annorstädes, än i denna hjertpunkt,
hafva vi att söka nyckeln till förklaringen af Dante’s hela
personlighet och skaldskap? Der finnes denne trettiondeförste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
