Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det tyckes, som om vi dessförinnan haft rätt att på vår
fosterbygd och på Dante’s dikter lämpa skaldens egna ord, då
han klagar, att Norden är beröfvad åsynen af de stjernor,
som bilda det strålande himmelstecknet Södra Korset:
O Nordanland, du arma enkesäte,
Att dig betaget är att dem beundra!
(Skärselden, I, 26—27).
Men hvad vi än i detta hänseende tycka, samma känsla
skall dock hysas af enhvar läsare, som personligen känt
Lovén, och nu begagnar det arbete, som på sig bär så
starka intryck af hans personliga egenskaper, hans stilistiska
smak och fyndighet: det skall förekomma honom, som om
han genomvandrade dessa verldsrymder icke blott i
sällskap med Dante, med Vergilii och Statii skuggor, utan ock
beledsagad af Lovéns hamn, med dess blida leende och
fina aktgifvande på allt. Det skall förekomma honom, hvarje
gång han öppnar de tre banden härlig poesi, som om Lovéns
skugga, bortviken för en stund, åter närmade sig honom.
I slika ögonblick gäller oss sjelfva den uppmaning, som
ljöd bland de hedniska tänkarne och skalderna, då Vergilii
skugga återvände till deras limbus och ibland dem införde
Dante (Inf. IV, .80—81):
Onorate 1’altissimo poeta!
L’ombra sua torna, ch’era dipartita.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
