Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
faktum, att den antika bildningen var olik vftr, kan historiskt
meddelas lika vftl, som att den indiska, den judiska, Medeltidens värdet.
Invflndes då deremot, att en dylik underrättelse icke kan ersatta den
konkreta och lefvande uppfattning, som endast genom omedelbar
tillgång till antikens egna alster kan vinnas, så fråga vi blott, om man
då vill, att vi skola uppfatta det rigtiga i afseende på innehållet i
hennes form, och om man således satter denna, barnets och
ynglingens, den »lekandes» (ty äfven detta har anförts som en förtjenst) ,
öfver vår, den mognade mannens, den »kampande och arbetandes.»
Svaras derpå nekande, så ar svårt att förstå, hvarföre då har
uppfattningen af det formela såsom sådant skall vara vigligare an
föran-dra kulturrigtningar. Hvad för det andra det esthetiska angår, så Sr
detta dels Öfverflyttligt — att det verdat ofantligt afven under denna
form, dr onekligt —; dels får det icke vara så hufvudsaken, att blott
för dess skuld klassiciteten kan anses häfda sitt rum såsom väsentlig
beståndsdel af allmänbildningen. All konstförgudning, i synnerhet der
bon 8r en inlärd s. k. enthusiasm för idealer, som ej få vara den
enlhusiastiskes högsta, verkar förslappande och har alltid verkat så.
Bevis erbjuder kulturhistorien i mängd. Man får dock ej glömma,
att det esthetiska icke bör verka annat an i det sedligas, det
religiösas tjenst. Göthe säger någonstädes: »Die Kunst überhaupt,
besonders aber die der Alten, lässt sich ohne Enthusiasmus weder
fassen noch begreifen; wer nicht mit Erstaunen und Bewunderung
anfangen will, der findet nicht den Zugang in das innere Heiligthum.»
Är detta sant, så kan begripandet af antikens konst ej vara för
mil-mänbildningen», äfven »den högre.» Ty kan ock den egentligo
konstnären, emedan detta är hans lefnadskall, så älska konsten, att
ban med enthusiasmens hängifvenhet sätter sig in i den
verldsåskåd-ning, som fostrat den skönaste formen, fostrarinnan må nu för öfrigt
vara hurudan som helst, så har dock mängden af bildade ej så god
råd på verklig hängifvenhet, att hon räcker till både åt den hedniska
konsten och det kall, som närmast är deras, och hvilket fordrar full
hängifvenhet för helt andra gudar, nemligen kristendomens, det rättsliga
och sedliga samhällets magter. Men, invändes det, sjolfva det språkliga
är en konstform, som ej kan skiljas från sitt innehåll; äfven den bästa
öfversättning gifver blott en svag aning om sitt original. Sant; men
blott der det språkliga är en konstform; således i de poetiska och
prosaiska konstverken; och svaret är då nyss gifvet. Att deremot påstå,
att Strömers Euklides ej skulle ersälta den grekiske, eller t. o. m. —
vi hafva nemligen ej ännu hunnit till den rent språkliga sidan —att
den svenske Xenofon ej skulle ersätta den grekiske för
allmänbildningen, är — må vår uppriktighet förlåtas — liksom så mycket
annat ett frimurarepåhitt, för att inbilla »de utanförstående», alt
»dö-ren er lukked», för öfrigt likt alla ordenshemligheter i anseende till
ändamål och — värde. Men språket det oöfvorsättliga? Hvem vet
icke att tala om språkens individualitet, hvein känner icke, attisjelfva
verket ej ens en enda sals kan fullkomligt öfversältas frön ett språk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
