Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
väl ingen vilja neka. Hvad Ster det andra beviset angår, eller det
som är hemtadt från grammatiken såsom förkroppsligad logik, så vilja
vi blott — utan att fästa oss vid den origtiga uppfattning af språkets
väsende, som gifvit beviset detta uttryck — anmärka, att, om nu
ock den menskliga tankeförmågan kan studeras i språket, detta dock
endast är ett skäl för den s. k. allmänna språkläran, hvi.ken, såvida
hon är verkligt allmänj lika väl kan taga sina exempel ur ett par
moderna språk som ur latinet och grekiskan. Lägges åter
hufvud-vigton på nödvändigheten att studera mångfalden af de olika sätt, på
hvilka samma tanke kan uttryckas i de särskilda språken, så är det
tydligt, att denna mångfald bäst skönjes, om man för sina språkliga
studier väljer språk från skilda stammar. En så utsträckt
språkbetraktelse ligger väl dock öfver äfven den bögre allmänbildningens
fordringar. — Svagheten i de bevis för klassicitetens nödvändighet, som
hemtas från den latinska grammatikans förmenta oumbärlighet som
formelt bildningsmedel, är för öfrigt temligen allmänt erkänd, och det
just af de djupaste kännarne af ämnet. Redan Heyne och Wolf
misstänkte dess duglighet, och af nu Jefvande klassiske filologer känna vi
åtminstone tvenne af de alra berömdaste, hvilka rent af förkasta det
såsom falskt. Vi mena Böckh, vår tids ypperste grek, och Madvig,
hennes ypperste latinare, den senare tillika mångårig högste chef för
sitt fäderneslands skolväsende. »Det grammatiske Standpunkt», har
Madvig helt nyligen skrifvit (Faedrelandet d. 17 Nov. 1858), »hvor
man vil laere Sprogene for en ren Förstandsövelses Skyld, og bilder
sig ind at vaelge dem efter deres grammatikalske Beskaffenhed, er det
forkerteste ved Overveielse og Afgjörelse af Spörgsmaalet om, hvorvidt
og hvilke fremmede Sprog der skulle laeres i Skolerne.» »Qui illa
studia», talade Böckh redan 1826, »ob eam quam dixi causam in
scholis recepta, retmere in iisdem eorum capti pnestantia cupiebant,
quum docere vellent, quare id fieri oporteret, postquam prior illorum
usus fructusque esset abolitus; acriter circumspicientes non potuerunt
aliud reperire quam formalis quae aicitur erudilionis causa Graecas
Ro-manasque literas et maxime linguas esse tractandas. Hoc ego tantum
abest ut mihi persuadeam, qui praesertim non videam homines
Grae-cam Latinamque grammaticam inprimis tenentes ceteris mortalibus
animo bene conformafo longe praestare, ut quamvis mentibus
forman-dis idonea materia sit, expellendas ex scholis antiquas literas censeam
—, nisi potior causa supersit, quamobrera illae deligantur.» —
Hvil-ken är då denna »potior causa»?
Jo, heter det vidare, den klassiska bildningen är nödvändig som
en motvigt mot tidens realism. Redan det är en fördel, att antiken
är ett afslutadt, ett förflutet. Kommer så till, att vi endast här finna
den »ostörda tillvarelsens harmoni», den »omedelbara, redan i vaggan
meddelade idealitet», som vår af »motsättning, realitet, materia tryckta»
tid saknar; så måste hon för oss få ett värde, likt det, som
»mi-niaturmodelen» har för den ännu på den hårda stenen arbetande
konstnären. Oss göres behof af något, som på en gång är fullkorn-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
