Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt afskildt från stundens interessen och dock står nog högt, för att
väcka beundran och välbehag, båda till följd af aflägsenheten helt och
hållet lugna, passionfria. Vi behöfva m. e. o. något, som »befriar oss
från ögonblickets tillfälligheter» och förhindrar oss att »borttappas i
kampens virrvarr och arbetets enskildheter.» — Med anförandet af
detta skäl för den klassiska bildningens nödvändighet hafva vi nämnt
ett af de bevis, som för djupare betraktare af ämnet gält mest, men
just derföre icke varit så vanliga, som de i det föregående anförda.
Också är det ett af hr Monrads hufvudbevis, under det han på de
föregående ej synes lägga någon hufvudvigt. Det är således väl värdt
några ögonblicks betraktande.
En motvigt behöfves mot realismen. Visserligen. Men dermed är
icke sagdt, att denna motvigt bäst anbringas af den s. k. klassiska
bildningen. Vi vilja icke påminna om, att den religiösa och sedliga
bildningen är ej blott den bästa, utan i sjelfva verket den enda
dugliga i detta afseende; ty denna sanning sättes troligen icke i fråga af
den författare, med hvilken vi nu sysselsätta oss. Men äfven utom
denna bildning, den högsta tänkbara, finnas rent theoretiska bildnings—
moment, hvilka, rätt förstådda, till sin upppgift äro lika idealistiska,
lika mycket fria från all materialistisk anstrykning som de
kunskapsarter, som fostra den i inskränkt mening s. k. klassiska bildningen.
Behöfva vi erinra om den höga vetenskap, på hvilken, enligt Geijer,
»fribrefvel åt all mensklig forskning är stäldt, emedan mensklighetens
vigtigaste frågor — hvad kan jag veta? hvad bör jag tro? hvad skall
jag hoppas? — äro hennes föremål»? Skulle studiet af denna
vetenskap ej föra minst lika högt uppöfver stundens interessen som
någonsin den klassiska filologien? Och historien, af hvilken kunskapen om
antiken egentligen blott utgör en del; sakna då hennes öfriga delar
all idealiserande förmåga? Än de vetenskaper, som representeras af
universitetens tvenne första fakulteter? Skulle ej en allmännare
verk-hg theologisk bildning hos våre prester och en djupare juridisk hos
våre embetsmän äfven bidraga till ett höjande från denna slendrian,
som nu nedtrycker så månge och arbetar för den realistiska rigtning,
som förmenas utgöra ett hufvuddrag åt vår tid? Visserligen bidrager
äfven den klassiska bildningen att motverka denna rigtning. Men ve
drn, som ej eger bättre tillflykt »från ögonblickets tillfälligheter» än
antik- ocb konst-studierna, och som ej känner annat medel att lyfta
sig öfver »nuets spänning och trångmål» än en ofrånvänd blick åt
den antika »idéens solbelysta tinnar»!
Det är sant; vår tid är icke harmoniens, de »fullständiga, i sig
fulländade och afrundade gestalternas» tid. , Men det är orättvist att
förklara denna brist bero deraf, att tiden — hon är dock en
kristnad — i afseende på interesse för det ideela skulle stå efter antiken.
Just derföre att vij om ej »i vaggan», dock med de alra första
re-ligionsbegreppen få lära känna »idealer», som aldrig tillhörde antiken
såsom sådan, så finna vi ej någon full tillfredsställelse i ett lif, som
vi, visserligen icke genom bristande idealitet, ej anse för vårt ytter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
