Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ledes betonade ord, dock ej bafva någon annan fin en rent formel
betydelse. Det förra sattet är mera sinligt åskådligt, liksom mera
plastiskt; det senare mera rent logiskt, i samma mån som mera
abstrakt. Att det är genom ett långvarigt begagnande¿ under hvilket
elementens ursprungliga betydelse borttappats, och ljuden afnötts,
som vissa språk nått detta mål, vet för öfrigt afven Humboldt (III:
297). Men han vet ock, att tidslängden icke här kunnat vara
ensam faktor. Ty det torde vara svårt alt bevisa, att många af de
språk, bvilka ännu i dag är hufvudsakligen agglutinerande, att nu
ej tala om de isolerande, icke begagnats lika länge som de, hvilka
långt före all historia utbytit agglutinering mot verklig flexión. Men
de folk, hvilka ej gjort detta utbyte, hafva ej känt något behof deraf.
Deri ligger hufvudskilnaden. Är det sålunda onekligt, alt de
flek-terande språken fullständigast uttrycka eller, rättare sagdt, antyda den
skilnad mellan innehåll och form, föremål och förhållande, som
ligger i hvarje klar tanke; så måste man också hafva rätt att
förutsätta en större allmän tankekraft hos de nationer, som känt behof af
och derföre skapat och utbildat sådana språk, än hos de nationer,
hvilka åtnöjt sig med och derföre stannat på lägre stadier. Låt
vara, att i den grammatiska bygnaden ej Jigger någon
»verlds-betraktelse», och att denna, liksom i allmänhet bevisen på en
nations andliga duglighet, är att söka i hennes literatur, hvars
godhet icke uteslutande beror af språkets beskaffenhet; så är det dock
onekligt, att icke hvarje språk kan uppbära hvarje slags literatur.
Kinesiskan har en rik literatur, liksom kinesiska nationen onekligen
besitter en i viss mening hög kultur. Men man måste skilja mellan
kultur och kultur. Det ena slaget kultur behöfver mindre
språkutveckling än det andra (VI: 540). Och hurudan är den kinesiska
literaturen? Eger hon en enda ai de dygder, som vi sakna i
kinesiska språkets grammatik (III: 304)? Men finnes en
öfverenssläm-melse mellan bådas beskaffenhet, så är denna säkerligen lika litet en
tillfällighet, som att samma folk, som skapat det grekiska språket,
äfven skapade den grekiska literaturen. Och erkänner icke Madvig
detta sjelf, då han medgifver en skilnad mellan språken i »stilistisk
perfektibilitet» ? Ja ett språk kan (Madvig II: 59; jfr Humb. III:
279) stå så’ lågt, att om den nation, som talar det, plötsligen
er-bölle en hög civilisation, det skulle blifva språkets död, såsom
numera odugligt. Nå väl; pekar ej detta förhållande, denna åtminstone
i viss mån sålunda erkända rangskilnad mellan språken på äfven en
rängskilnad i afseende på nationernas intellektuela kraft? Nej,
menar Madvig, blott på större eller mindre tur.’ det är »en tycka¿ en
Försynens gunst» för en nation alt hafva fått ett godt språk.
Skilnaden mellan Humboldt och Madvig synes således reduceras
dertill, att då den förre redan i språkbygnaden upptäcker den
andens större eller mindre duglighet, som med och genom dennas
skapande salts i stånd att skapa en högre eller lägre stående literatur,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
