Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sä ser den senare i språkformen på sin höjd — om hon nemligen
skulle såsom blott sådan verkat i något afseende fördelaktigt eller
hämmande för literaturen — blott en lycklig eller olycklig
tillfällighet, ett slumpens verk. Der den senare ej vill se mer än ett
faktum, en händelse, der spanar den förre efter den ande, det lif, som
ligger under all historia och skapar alla s. k. händelser (VI: 252).
Båda inse omöjligheten att ur den allmänna menniskonaturen förklara
språkens särskilda företeelser, och båda förena dem på det närmaste
med nationaliteterna; den a priori konstruerade s. k. allmänna
grammatiken och den metafysiska semasiologien vinna hos ingendera (hos
Madvig alls icke, hos Humboldt blott i början af hans bana) något
stöd. Men skälen härför böra hos båda utfalla högst olika. För den
ene duger ej en dylik konstruktion, emedan här är fråga om en
oändlighet af möjligheter, och emedan slumpen ej kan beräknas. För
den andre beror hennes omöjlighet deraf, att det rent individuela
(här nationens individualitet) alltid måste blifva otillgängligt för
vetenskapen (VI: 45). — Läsaren må sjelf välja mellan båda. Valets
utgång kan i sjelfva verket endast bero af, huru stor objektiv
giltighet man tillerkänner andra tankelagen (princ. rat. suffic.). Vi behöfva
ej erinra om, att vi med denna frågas uppkastande, här oundvikligt,
råkat in på ett af filosofiens dunklaste områden. Der inåste vi
stanna. Innan vi lemna ämnet, fordrar opartiskheten, att vi
påminna, att mot det i metafysiskt afseende illa ljudande ordet slump
kan sättas det i elhiskt afseende lika illa ljudande predestination (M.
Il: 82). Man finner, att de frågor, för hvilka vi genom denna
anmälan sökt interessera äfven en något större allmänhet, ej sakna
samband med lifvets högsta.
Blott ett vilja vi tillägga. Den filosofiske läsaren må finna sig
tillfredsstäld med Madvigs resultat eller icke; säkert är, att han
likaväl som den filologiske af sjelfva afhandlingen har mycket att lära.
Den senare skall, utom en mängd nya eller vidgade insigter i
särskilda punkter inom de klassiska språkens grammatik, genom denna
skrift vinna en klarhet öfver de grammatiska formernas betydelse och
plats, hvilken ej genom ens de bästa vanliga språkläror står att vinna.
Och den förre skall här finna ett nödigt och nyttigt komplement till
Humboldt. I forskningens sjelfständighet står Madvig vid Humboldts
sida, i filologisk detaljkunskap (nemligen inom det klassiska området)
och logisk skärpa säkerligen öfver, i universalitet och genialisk
divina-tionsförmåga väl något under honom. Det finnes nu en gång vissa
områden, hvilka först måste belysas af aningens irrblixt, innan den
förståndige tanken ens kan veta, hvart han skall vända sig med sin
stadiga fackla. — Det är ej blott såsom språkfilosof, Madvig erinrar
om sin store föregångare. De inledande orden till den skrift, vi nu
anmält, påminna om en annan, en sällan förekommande likhet. Båda
rycktes från vetenskapen och särskildt filologicn till statens högsta
embeten. Den ene såväl som den andre verkade såsom statsman ej
blott genomgripande för sitt fäderneslands undervisningsväsende (om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
