Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domliee» (o nlanor, men blott o dca/u6vios ^Agtctonlijs)* Mel-
lan dessa uppfattningar vacklade följande tider. De platoniserande
kyrkofäderne och Medeltidens mystiker höllo sig i allmänhet till
neo-platonikernes uppfattning, hvilken man stundom sökte föra den
religiösa föreställningen till mötes genom att identifiera idéerna med
bibelns englar, eller göra fattligare för sig genom att förvandla dem trtt
vissa luftiga, med lif försedde »spirits», alkemiens »arcbaei» (så
1600-talets engelske platoniker). Medeltidens skolastiker deremot följde mera
Aristoteles och sågo således i de platonska idéerna endast begreppen,
vare sig att de med Aristoteles — realistiskt — antogo dessa utgöra
det väsentliga i tingen, eller att de — nominalistiskt — antogo dem
vara intet annat än abstraktioner, gjorda af oss, blotta namn, i sig
utan all substantialitet; de må nu tänkt sig dessa idéer i deras
förhållande till Gud såsom de eviga urbilder, enligt hvilka han skapat
verlden, eller såsom hans egna fritt frambragta tankar.
Från och med Cartesius försvann auktoritetstron. Det kunde ej
längre betyda något, att Plato eller någon annan sagt det eller det.
Någre platoniker voro icke vidare möjlige. Plato liksom alla äldre
filosofer voro för halfannat århundrade nästan glömde. Då vaknade i
slutet af förra århundradet interesset för kulturens historia och
sär-sk ild t för filosofiens. Med stor ifver kastade man sig på studiet af
den grekiska filosofien, men ej längre för att der söka auktoriteter,
utan helt och hållet af historiskt interesse. Men just derföre lyckades
man bättre förstå henne. Så med öfriga af antikens tankesystem; så
särskildt med Platos. Emellertid var äfven nu den filosofiska skola,
hvarje bearbetare tillhörde, ej utan inflytande på uppfattningen af förra
tiders system. Första utförligare framställning af platonismen gjordes
af en kantian, den bekante Tennemann, hvilken deråt egnat ett
fyr-bandigt verk. Tennemann bidrog mycket att göra den verklige Plato
bekant; men att fullt förstå och rättvist bedöma honom, dertill var
kantianismens mått för ringa. Plato hade nu en gång tagit sig det
orådet för att i idéerna såsom »medfödda rena begrepp» söka kunskap
om »tingen i sig». De hegelske historieskrifvarne vände sig med
förkärlek till Aristoteles. Hans system utreddes bra och uppböjdes; men
platonismen kom till korta. Skälen för denna afvoghet voro
Aristoteles’ redan anförda. Platos idéer voro transcendenta, de
inneburo ett orimligt »Jenseits». Det sanna ideela är dock immanent;
»Diesseits» är allt. — Emellertid hade Plato tagits om hand af tvenne
män, den ene en af vårt århundrades mägtigaste andar, den andre
åtminstone ett hufvud med ovanligt skarpsinne — Schleiermacher oob
Zeller, båda äfven utmärkte theologer. Schleiermacher utbredde med
den fina takt, den lefvande instinkt för allt individuelt, som var den
ovanlige mannen egen, ett oväntadt ljus öfver en mängd hittills
oförstådda sidor af platonismen. Zeller företog sig (i »Platonische Studien»)
att särskildt pröfva Aristoteles’ kritik af Plato. Då visade sig det
visserligen oväntade resultatet, att den store stagiriten ofta helt och
b&llet missförstått sin lärare. Plato har aldrig med sina idéer förstått
11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
