Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
man kallat platonsk kärlek; under det hans skrifter (i synnerhet
Par-men ides) å den andra hafva gält såsom mönster för den hårfinaste ,
men ock torraste logiska analys. På honom hafva stödt sig håde deo
mest himlaträngtande mysticism oqh den krassaste sinlighetsdvrkan.
Exempel äro å ena sidan Medeltidens hela mystik från Dionvsius
Areopa-gita ända till Tauler och Gerson, å den andra våra dagars socialister
och kommunister, hvilka ofta höras åberopa Platos auktoritet o. s. v.
Hvad har då denne så olika uppfattade man verkligen lärt?
Bevisa dessa olika uppfattningar, att åtminstone några äro origtiga;
eller hafva de alla rätt, är han verkligen en »underbar Janus», hvars
egendomliga storhet just ligger deri, »att han ej eger något
egendomligt» (Ast)? — Om ett är alla ense: Plato har först uppsökt och
uppvisat idéerna och ur dem sökt förklara allt. Platonism och idélära
öro tvenne oskiljaktiga begrepp. Förstår man derföre idéläran, så
förstår man Plato, och man vet då, hvari hans storhet ligger. I
mångsidigheten och tvetydigheten kan hon icke ligga; åtminstone inom
filosofiens historia bekransas inga Janushufvuden.
Men hvad menas då egentligen med dessa berömda idéer? Hvad
dr genom dem vunnet för vetenskapen och kulturen i allmänhet, som
kan berättiga deras uppfinnare till det omätliga anseende, hans namn
i alla tider åtnjutit? Rådfråga vi de tänkare, hvilka hyllat platonismen
eller åtminstone sysselsatt sig med hans förklaring, så få vi jemnt upp
så många svar, som de tillfrågade äro. Redan de män, hvilka
åtnjutit mästarens egen omedelbara undervisning, voro ej ense i
tolkningen af hans lära. Idéerna, sade den man, som Plato sjelf utvalt
till sin efterträdare i Akademien, idéerna äro de mellan det absoluta
Ena, allts yttersta princip, och den sinliga verlden liggande, ur
urgrunden utvecklade och tingen begrundande talen. Nej, menade
der-emot den man, som samtid och efterverld enstämmigt förklarat för
den ypperste af Platos lärjungar; idéerna äro intet annat än
slägt-och art-begreppen. Att i tingen begreppen, formerna äro det
väsentliga, insåg först Plato, och deri låg hans storhet. Men han stannade
ej dervid, utan han påstod, att dessa begrepp finnas för sig sjelfva
(sängheten såsom ett från de verkliga sängarne skildt väsende o. s. v.),
helt och hållet oberoende af och skilda från de ting, hvilkas begrepp
och former de äro; och såsom sådana från den sinliga verlden skilda
väsenden kallade han de dock just ur denna verld abstraherade
formerna eller begreppen för idéer. Just deruti ligger det stora i
idéläran, förmenade tvärtom neoplatonikerne. Plato först insåg, attöfver
hela detta jordelif ligger en ren idealverld, en omedelbar utstrålning
af Gudomlighetens eget väsende. Från denna gudomliga verld hafva
de i materien bundna själarne nedstigit, till henne lyfta de sig i
skåd-ningens heliga ögonblick, näst ekstasens menniskans högsta. Föreningen
med henne och sålunda närmandet till det outsägliga Ena, hvars
omedelbara utstrålning hon är, är det mål, vi blott genom befrielse från
den materia, hvilken Aristoteles ansåg nödvändig för idéernas existens,
kunna vinna. Detta har Plato insett, och derföre är han »den gu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
