Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måhända den mest fulländade, som vår tid frambragt. I glansande
fantasi, glödande värma, skar och innerlig känslostämning torde få
skalder med honom kunna jemföras; men i afseende på den rhythmens
klangfullhet och den språkets smältande melodi, hvarigenom han så
oemotståndligt hänför, veta vi ingen att stalla vid hans sida. Hans
dikter äro sånger icke blott i poetisk mening, utan ock i musikalisk.
Isynnerhet gäller detta om hans Irish Melodies, och på samma gång
detta just utgör det mest karakteristiska för dessa sånger i formelt
hänseende, bildar det ett af de svåraste hindren för deras trogna
åter-gifvande på andra språk. Att ett så berömdt skaldeverk dock snart
skulle finna främmande efterbildare, är lätt förklarligt, och en mängd
språk — till och med ryska, polska och latin — hafva också länge
egt öfversättningar deraf. Af äldre svenska försök i denna väg känna
vi tvenne, af hvilka det mest bekanta är Hr Rydqvists öfversättning
af en samling af Moores mindre dikter, hvaribland förekomma 13 af
de Irländska Melodierna. Oaktadt den stora förmåga, som denna Hr
Rydqvists tolkning ådagalägger, lär man dock först genom henne att
fullt inse de verkligen oöfvervinneliga svårigheter, som med ett
fullkomligt’ troget återgifvande af dessa sånger på vårt språk äro förenade.
Hr Nyblom har i sin nu utgifna fullständiga öfversättning af de
Irländska Melodierna (124 sånger) ej mägtat undanrödja alla dessa
svårigheter, men han har betydligt inskränkt deras antal, derigenom att
han med varsam hand och ledd af sin säkra poetiska känsla i en del
sånger ombildat eller förändrat originalets versformer pä sådant sätt,
att de bättre lämpat sig för vårt språk, utan att dock det
karakteristiska i uttrycket derigenom gått förloradt. Denna frihet, likasom
utbytet af originalets manliga rim i åtskilliga sånger mot qvinliga, kan,
såsom nödvändig, ej med rätta klandras, minst då hon begagnas med
den sant konstnärliga takt, som här röjer sig Öfverallt. Om ock
genom en sådan metrisk förändring ett eller annat af dessa fina drag
af ljuf naivetet, som träffas hos Moore, stundom försvunnit eller
förlorat något af sin friskhet, så medgifva vi åter gerna, att denoa
ombildning af formen i åtskilliga sånger deremot är särdeles lyckligt
verkstäld. Såsom exempel härpå vilja vi anföra den sång, som
benämnes: »Hviska ej bans namn!» — der det af Moore nog frikostigt
begagnade daktyliska versmåttet af Hr N. blifvit ombildadt till ett
sju-fotadt trochaiskt, som här på ett behagligt och målande sätt omsluter
den vackra idé, som i den lilla sången uttryckes.
Det alltför knappt tillmätta utrymmet för denna anmälan
förbjuder oss att ingå i någon detaljerad framställning af det sätt, hvarpå
Hr N. löst sin svåra uppgift. Vi vilja blott tillägga, att detta skett
så, alt Hr N:s arbete med heder kan ställas vid sidan af de utmärkta
öfversättningar, vi nyss antydt, och vi lyckönska svenska literaturen
till besittningen af detta det andra af den store britiske skaldens tvenne
hufvudverk, sedan det första, Lalla Rookh, genom Arnells förträffliga
Öfversättning redan länge varit dermed införlifvadt. 181
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
