Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ölmestads och Skärstads församlingar att skifta
Allmännings-skogen i tre delar, af hvilka Ärkedjeknen i Linköping, som
tycks hafva varit en särdeles gynnad person och som
förstått att hålla sig framme, skulle få taga hvilken han ville,
ty Konungen hade skänkt honom en tredjedel af
allmännin-gen. Den af Konung Magnus, i Brefvet år 1289, uttalade
åsigt om Allmänningarnes förhållande till Kronan, inskärpes
ytterligare af Konung Birger, som i ett< Bref år 1300 den 30
Maj skrifver till Höfvidsmannen Nils Andersson i Finland, att
hemmansegarne visserligen kunde få odla på skogarne i
Ta-vastland, men derjemte tillägger, att innevånarne hade odlat
på ifrågavarande skogar ”hactenus ex speciali concessione
et licentia”. — Om man fasthåller hvad nu blifvit anfördt
såsom bevis på det sätt, hvarpå kronan gått tillväga med
af-seende på Allmänningarne och derjemte betänker den
frånvaro af laglig rättsgrund för en sådan praxis, som våra
äldre lagar i allmänhet utvisa, om man vidare betänker, att
det förut anförda stadgandet i UplL., angående tredelning af
Häradsallmänning, röjer tydliga spår af ett sednare ursprung
än sjelfva lagen ,0), synes den slutsats ligga nära tillhands,
att detta tillägg till UplL. är en följd af en redan rådande
praxis, från hvilken man derjemte kan hemta anledningen
till det åberopade stadgandet i Lands-Lagen, hvilket
dessutom endast afser tredje delen af allmänningsafraden, efter
hvad sammanhanget utvisar. Dessa lagbestämmelser synas
således icke vara af någon betydenhet såsom bevis mot den
på andra skäl grundade åsigt om den ursprungliga
egande-rätten till de egentliga allmänningarne, hvilken här förut
blifvit uttalad; men deremot bevisar stadgandet i Landslagen,
att vid den tiden hade kronans makt och myndighet öfver
allmänningarne vunnit så stor fasthet, att åtminstone en del
af Allmänningsafraden blef henne lagligen tillförsäkrad. Att
denna rätt till en del af afraden ansetts tillräckligt bevisa
,0) Schlyter, Anm. till UplL:s text not. 37. — Nordström• L. c.
p. 116.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
