Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kronans eganderätt till lika stor del af sjelfva allmänningen,
synes det redan anförda ådagalägga. Men man är nästan
frestad att anse de anspråk ganska måttliga, hvilka låtit sig
nöja med så mycket mindre än hvad de förut haft; ty det
var icke nog dermed, att Kronan bortskänkt vid flera
tillfällen sin tredjedel och dervid understundom låtit föFStå att ali—
männingarne ”sive cultæ sive incultæ” egentligen helt och
hållet tillhörde henne, utan vi hafva äfven exempel derpå,
att denna lära verkligen blifvit riktigt nog tillämpad. Så
befaller Hertig Erik genom ett Bref år 4317 den 6 Maj, med
afseende på vissa Allmännings-lägenheter vid Bråviken, att
de frälsemän, som intagit och tillegnat sig dem, skulle
ovil-korligen återställa dem till kronan, som var rätter egare, och
på samma gång skulle till Kronan betalas ersättning för den
tid hennes rättmätiga egendom varit henne undanhållen. —
När kronan kunnat utöfva en sådan makt öfver de egentliga
allmänningarne, förefaller det alldeles icke förunderligt, att
de andra ”obygderna”, de norra skogstrakterna, hvilka ej i
lika mån som By-, Härads- och Lands-Allmänningarne voro
under någons eganderätt, att dessa ”obygder” blefvo
betraktade och behandlade så, som vi finna dem hafva blifvit. Yi
kunna som exempel härpå nämna, att år 1327 delades hela
landet ifrån Skellefte till Uleå elf i tre lotter, mellan
Konungen, Ärkebiskopen och ett par Herrar vid namn Peter Unge
och Nils Farthiegnsson. Oafsedt stadgandet i Helsingelagen *),
som påbjöd, att den, som ville å Allmänning taga *bya
ämp-m”, skulle till åker och äng rödja tre högar, bygga ett hus
i fyra knutar och med två vittnen kringgå intagan, samt taga
skogen lika bred som åkern och ängen, men så lång som
han kunde mäta den genom en vid vintersolståndet, före
solens uppgång börjad resa, hvarunder han skulle hugga ett
lass stör och dermed vid middagstiden vara hemkommen,
tycks nyssnämnda stordelning, om vi så få källa den, vara
sträckt vida utöfver de gränser, som den i allmänhet fria
odlingsrätten kunnat utstaka.
O Widb. 45.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
