Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nedsatt. Det klagas såväl vid 1638 års riksdag som vid
riksdagen 1642 öfver nthen stora skadhe, som Riiket i
gemen, enkannerligen Bergslagerne och seglationen sker genom
oskäligt skogs och vedhygge och svedjande, och öfver de
många sågqvarnarne och torp och nybyggena å
allmännin-garne77 och Ständerna anhålla derom, att mått och steg måtte
blifva vidtagna till rättelse häri. När man besinnar, att
sam-fälligheternas äldsta rätt till allmänningarne bestod deri, ätt
nyttjande och odling af allmänningen tillhörde medlemmarne
af samfälligheten, och om någon annan ville sig der
nedsätta och odla, så skulle han först söka och erhålla rätta
egarnes tillstånd, samt att denna inskränkning snart
utsträcktes äfven till medlemmarne af sjelfva samfälligheten, så är
1642 års anhållan betecknande, för så vidt derigenom
fida-galägges, att makten att förhindra torpares och nybyggares
inkräktning på allmänningsområdena hade så fullständigt
frångått communerna och öfvergått till kronan, att ständerna
anhålla, det Regeringen ville vidtaga de åtgärder, som från
början enligt lagarne tillkommit folket sjelf som en rätt;
likasom samma års Riksdags anhållan om ett påbud, att för
hvart och ett bärande träd, som ”med Konungens
tillförordnade embetsmäns ja och samtycke fälldes”, skulle planteras
fem i stället, är märklig nog. — När ändtligen en särskild
Skogsordning skulle utfärdas, så låg det i sakens natur, att
den skulle komma att hvila på regalrättens grund. Det blef
också händelsen med den Skogsordning, som utkom den 22
Mars 1647. Kronans rätt till allmänningsskogarne och de
norra ödeskogarne hade dessförinnan redan vunnit en sådan
stadga, att det hade varit förunderligt, om Regeringen sjelf
skulle satt denna rätt i fråga. Hvilken som är eller bör vara
egare, derom nämner således 1647 års Skogsordning
ingenting, utan utgår från kronans rätt såsom något gifvet och
obestridligt, och nämnda Skogsordning behandlar de
enskildas rätt endast såsom en medgifven nyttjanderätt. Hvad
kro-noparkerna särskildt vidkommer, så må det visserligen i
allmänhet vara rätt att anse dem för Konungens enskilda sko-
6*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
