Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
critiskt afseende, hvilka Utg. ytterligare inlagt genom utgifvandet af
denna del af sitt stora lagverk, vilja vi emedlertid för tidskriftens
läsare anföra ett och annat, särskildt ur det innehållsrika företalet, som
är af mera allmänt intresse, och bedja vi Utg. om ursäkt för detta
vårt tilltag att sålunda företrädesvis framhålla vissa stycken.
När Utg. redogör för de codd. han för sitt arbete haft att tillgå,
kommer han naturligtvis att tala om den på Universitets-Bibliotheket
i Köpenhamn befintliga handskrift, som är skrifven med runor, den s.
k. Runecodex. Från dansk sida har denna blifvit framhållen såsom
den obestridligt äldsta handskrift af Skånelageu, hvilken handskrift utan
tvifvel borde hafva företräde framför texten till den af Utg. följda
Stockholmska cod. Utg. #framlägger bevis, de der för hvar och en måste
befinnas öfvertygande, att förhållandet icke är sådant. Utan att i
ringaste mån bestrida runehandskriftens stora värde, anser Utg. den
endast kunna förklaras ”såsom ett besynnerligt antiquariskt infall,” och
det bevis på handskriftens höga ålder, hvilket Kofod Ancher anser
såsom onekligt, nemligen att man ”ej kan tro att någon i de tider, då
den lätta och beqväma munkskriften hade kommit i bruk, har velat
åtaga sig det mödosamma arbetet att afskrifva en stor lagbok med
runskrift,” vänder Utg- på ett slående sätt mot Ancher sjelf, då den
sednare med bästa vilja icke kunnat tillerkänna denna handskrift högre
ålder än från 43:de århundradet, på hvilken tid den beqväma
munkskriften obestridligen hade kommit i bruk. Af såväl språket i
rune-handskriften som af dess innehåll slutar Utg. att originalet för
densamma varit på sin höjd från samma tid som den Stockholmska, eller
något yngre, ehuru, som Utg. anmärker, den i runehandskriften eller
dess original på många ställen införda betydande förändringen af
Järnbörd till Nämnd flyttar denna handskrift långt nedom den
Stockholmska. Utg. antager den vara från medlet af 44:de århundradet.
Utg., som utgår fråu det antagande, att Skånelagen lika litet som
de flesta af våra Svenska Landskapslagar blifvit af någon Konung
stadfästad, finner det onHjligt att bestämma under hvilken Konungs tid
man i Skåne först börjat skriftligen uppteckna de i landet såsom
gällande antagna rättssatserna. För att emedlertid besvara frågan på
hvilken tid man kan antaga att Skånelagen blifvit författad i den form,
hvari den blifvit till våra dagar bevarad, ledes Utg. in på en
undersökning om det förhållande, hvari Skånelagens danska text står till
Andreas Sunessons latinska bearbetning. Från hvilken tid är
Sunes-sons arbete? Sunesson omtalar flera stadgar gifna af K. Waldemar 11,
som år 4202 efterträdde sin bror; den frejdade Biskopen kom år 4206
tillbaka från ett krigståg till Estland. Denna tidpunkt är således den
första man kan antaga för arbetets afslutande. Härtill kommer att
Sunesson icke allenast bibehåller stadgandena om Järnbörd, utan
meddelar utförliga föreskrifter om de olika slagen deraf. Hans arbete kan
följaktligen ej vara skrifvet efter Lateranska mötet år 1245, der det blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
