Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
de ställen hos Horatius, der denne kallar Romerska folket fautor
veterum etc., emedan s§dana utgjutelser . äro att betrakta såsom
förebråelser ställda till en viss klass af publiken och dertill öfverdrifna
just för att framhålla det smaklösa i det klandrade tycket. Att de
egentligen bildades riktning var helt annan, bevisas tydligt af
författareverksamheten på denna tid, då t. ex. Vergilii Aeneis, som
ingalunda var författad i arebaistisk smak, vann ett så allmänt erkännande.
Att en sådan riktning under silfveråldern uppstod och framträdde i
sin fulla kraft i 2:a årh. e. Chr. nekas icke, men vi vilja fästa Hr
L:s uppmärksamhet derpå, att denna tidsålders stil, hvilka likheter den
än må förete med forntidens uttryckssätt, skiljer sig från detta
det-igenom, att den icke var det naturliga uttrycket af en rå och
outi-vecklad intelligens, utan en förskämd tids konstlade skapelse, hvilken
står till det förra i samma förhållande som affektation till naturlighet.
I en tid af förderf i språk som i seder, då allt det, som förlänar
framställningen glans och behag, emedan det blifvit till öfverdrift
begagna dt, väckte leda, var det ej underligt, att man fann en retelse i att
återupplifva forntidens barska och sträfva språk, som bildade en så
skärande kontrast till det yppiga och vekliga uttryckssätt, hvarvid man
tröttnat. Grammatikens uppblomstrande under denna tid stod härmed
i närmaste samband, och samlandet och excerperandet af forntidens
produkter gaf en god näring åt imitationen. Hvad vi nu anfört
synes oss fullt förklara den förbindelse, man tyckt sig finna emellan
den äldsta och den yngsta perioden, och tillika visa den stora
skiljaktigheten dem emellan. Vi finna således ej i detta förhållande något, som
rättfärdigar Hr L:s förfarande att ända in i kejsartiden fullfölja
litterära riktningar från den äldsta perioden, då dessa bära en helt
annan prägel i den sista än i den första perioden. Att åtskilliga af
forntidens litterära riktningar fått nytt lif under kejsartiden, medgifves
gerna, men, för att taga ett exempel, hvilken skilnad emellan
ponfi-ficis maximi stadskrönika och de våra tidningar sig närmande acta
diurna/ Att uttryckssättet i vissa formler och reflexionslösa
uppteckningar af fakta kan vara ungefär enahanda inom båda perioderna,
vilja vi ej neka, men vi uttrycka med detsamma den åsigt, att detta
förhållande bevisar, att sådana produkter stå för lågt att förtjena
behandling i en litteraturhistoria, åtminstone om man med detta ord
förstår stilens historia, ty en stil, som förblifver sig fullkomligt lika
från det ena århundradet till det andra, kan icke ega en historia. Att
återigen för produkter, hvilkas stil är olika i olika perioder, såsom t.
ex. laudationes funebreSj fortsätta redogörelsen in i kejsartiden,
förefaller oberättigadt, hvilket säkerligen en hvar skall medgifva, som
kastar en blick på en dylik laudatio från kejsartiden, anförd på sid.
131, hvilkens uttryckssätt är så olika mot forntidens, att det genast
faller i ögonen. Detta tyckes äfven förf. sjelf hafva insett, men
hvar-före har han anfört detta profstycke? Samma fråga kunna vi göra
i afseende på Pervigilium Veneris, hvilket behandlas i sammanhang
med de religiösa sångerna från den äldsta perioden, med hvilka det
ej eger ens den aflägsnaste likhet. För att icke vidare uppehålla oss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
