Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Förutom att Finland ej blev delaktigt i fällesdistriktet, berövades dess
inbyggare genom denna överenskommelse alle de ekonomiska rättigheter, vilka
sedan uråldriga tider tilkommit dem och vilka genom avtalet i Strömstad
bekr äftats.»
Ja, det trekkes endog fram at
«Från ryskt håll har man påstått, att dette för Finland högst oförmånliga
avtal skulle kommit til stånd sålunda, at norrmännen mutat (bestakk) det ryska
ombudet vid överläggningarna».
Gunnar Sarva begrunner sin påstand om Finnlands rett til Ishavet med
den «rett» som de svenske konger Gustav Vasa og Karl 9. påsto seg å ha til
beskatning av samene, men dette var ingen rett, men et overgrep, som også
kraftig tilbakevistes fra norsk side, hvoretter Sverige ved freden i 1613 i
Knä-röd for alltid ga avkall på den norske kyst fra Titisfjord til Varanger.
Gunnar Sarva påberoper seg videre grenseavtalen mellom Norge og
Sverige i Strømstad 1751
«då det bestämdes, att svenska och norska lappar obehindret få overflytta
från det ena riket till det andra, bruka inlandet och kusten samt driva fiske
och salfangst».
Gunnar Sarva påstår videre at:
«Da Finland år 1808 avskildes från Sverige och förenades med det ryska
riket, övergingo de rättigheter, som Sverige tidigare ägt på Ishavskusten, till
den nya finska staten.»
Disse påstander savner imidlertid ethvert grunnlag, idet Finnland på det
tidspunkt grensereguleringen fant sted, ikke strakte seg så langt mot nord. Det
nordlige grensepunkt mellom Russland og Finnland, Muotkavarre, ble nemlig
først fastlagt i 1833. Enare-distriktet og det norsk—russiske fellesdistrikt er
hele tiden av regjeringen i St. Petersburg blitt betraktet som russisk land, og det
var da også underlagt guvernementet Arkangelsk og lå ikke under
storhertugdømmet Finnland. Noen territoriale rettigheter i det gamle norsk—russiske
fellesdistrikt har Sverige aldri besittet og selvsagt enda mindre Finnland.
Hermed vil vi på ingen måte ha gitt uttrykk for at vi har noe imot at
distriktet Peisen er blitt innlemmet i Finnland. Det må bare ikke begrunnes
med noen slags «urgammel rett» til norsk territorium. Det ville i virkeligheten
være meget rimeligere om Norge beklaget seg over at distriktet omkring Boris
Gleb ikke ble gitt tilbake til Norge da dette distrikt skiftet eier i 1921. Boris
Gleb ligger jo som en kile inn i Norge på vestsiden av Pasvikelv. Russland
gjorde ved grensereguleringen i 1826 krav på dette distrikt utelukkende av
hensyn til russernes religiøse følelser. Denne begrunnelse må sies å være
bortfalt i 1921, og det er også en kjent sak at samene i dette distrikt gjerne ville
bli norske, men at den daværende norske venstre-regjering under Gunnar
Knudsen ikke foretok seg noe i den anledning.
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
