Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BEFOLKNING.
475
«De kvendi som va skapt av begyndelsen, va plent likjen
ass Adam; hu helt seg likso gjæv ’n skappningji som han aa
vill’ alli ver’ und’ ’o’ i noko ting. Men Gud saag de va ’kji
gjildt, at mann aa kjedding vaare like; daa støytt’ ’an henni aa
hennis avkjømi at haugö. So fare dei i hüddinn’, ko barre fysté
dei sjavi vi syne sikko. Dei e i hüddinn’, av di dei e
synde-lause. Men i det andet kapittel tog Gud et ribben av Adams
side og byggede en kvindi derav — daa sa ’an: denne gang, av
di hun var tagen av manden. Hennis avkjømi e inkji i hüddinn’,
av di dei have synd. So ljote dei have de nye testament]’.
Tus-sann’ turv’ alli have ko de gamle.
Presten raut fyre tussa kver kast. Han kom alli paa stolen
mei — han ha kappelaan’e.
Haddvaar Olsson Kjyrvesta.
(Vallemaal efter J. Skar.)
Haddvaar Olsson laag üti i attenaarsufre’é1. Han va langt
inn i Svérik. Eigong sto ’an so i de. Han ha vore laus o’
tænistunn’ a bil; so for ’an aa handla noko smaatt dera i garo,
ti hass ti va avle’i. Daa va der ’n svensk dragon’e som søkt’
ett’ ’o’. Haddvaar tok sprangji; men dragonen sto ’an att’e, aa
feide byrsunn’ imot ’o’: «No ska du vere min fangji,» sa ’an.
«Likso snart du min,» sa Haddvaar aa breidde ti ’o’, so ’an
stuppa av heste. Han gav sé’ alli stundinn’ ti glaap’ etti mei,
so ’an visst’ alli, anter ’an drap ell koss de va.
Daa ’an kaam heimte, va kjeddingji aa støylé — de lei daa so
aa sumaari, at fokk ha flutt paa hei’i me buskape. So tok han
paa støylen me same. Haddvaar gjekk i raue kriss-klæ’i. Dotter
’ass va daa ut i myro’ pila moltu. Daa elta ’u heim ti moirinn’
tane sprang: «No kjem’e her ’n rau’e fant’e,» sa ’u.
De høvde traatt so ti i ufre’é, at sylldatterann’ vurte vekkte
midt aa nöttinn’ av trummunn’. Daa trive dei verjunn’ aa visste
alli anna ell fiendi va plent innaa dei Haddvaar ha ’n støkk i
sé solengji ’an va ti; der maatt’ alli noken vekkj’ ’an fyrrl ’an
vakkna av sjave sé; hellis stokk ’an aa fauk ’po kvilunn’ aa slo’
kringum seg, liksom husi vøre fullt av fienda.
Haddvaar ha ’n broer som va eldri. Men han fekk garen
likvel: Garskaren gjipte seg me garsgjente i Brokkunn’ — so
gav ’an ’o’ Haddvaar Kjyrvesta.
Lat dei gjere de no!
Soga um Viderik Værlandsson.
(Fra Austad i Byglaud efter J. Skar.)
Der va ein hét Værland som va so oløy’seleg gö’e ti smie,
Kung’en sill’ ei’gaang prøve ’n niV ’an ha gjort. «Vare deg,
1 1700—1718.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
