Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Normalarbetsdagsrörelsen i närvarande ögonblick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NORMALARBETSDAGSRÖRELSEN FÖR NÄRVARANDE. 31
i detta skede af den sociala frågans historiska utveckling,
vi just nu lefva.
Insikten i de fördärfbringande värkningarna af en
lång arbetstid", skrifver ingeniör J. H. G. Fredholm i sitt
nyligen utkomna arbete om Arbetarelagstiftningen och
fabriksinspektionen i utlandet, "gör sig äfven inom arbets-
klassen allt mer gällande, och ingen fråga tager arbeta-
rens uppmärksamhet mera i anspråk än den om förkortad
arbetstid. Den ena sträjken efter den andra företages i
sådant syfte, och hvarje arbetarförening har denna fråga
på sitt program. Den utgör ock den förnämsta uppgiften
för de mellanfolkliga arbetarkongressernas sträfvan. Den
enda resolution, som den internationella fackförenings-
kongressen i London 1888 fattade, var denna: ”Kon-
gressen är af den mening, att kapitalets koncentrering
och fackföreningarnas relativa svaghet i förhållande till
hela antalet arbetare göra det omöjligt att reducera ar-
betstidens längd utan statens medvärkan”. Afven den
internationella arbetarkongressen (possibilisternas) i Paris
1889 uttalade sig i samma riktning och yrkade på in-
förandet af en 8 timmars arbetsdag. Denna kongress
räknade 600 medlemmar såsom representanter för 700,000
arbetare, tillhörande 370 olika föreningar i 13 länder.
Den äfven i Paris samtidigt hållna marxistiska kongressen
fattade det beslutet, att framdeles skulle på den 1 maj
hvarje år öfver allt demonstreras för en 8 timmars ar-
betsdag.’
Agitationen för en åtta timmars arbetsdag för alla
arbetare är den nyaste tidens form för normalarbetsdags-
sträfvandena. Ingenstädes i Europa har åtta timmars-
rörelsen haft en så öfverraskande snabb och storartad
framgång som i England. Spörsmålet diskuterades första
gången af fackföreningskongressen (Englands ’"arbetar-
parlament’") 1887. På kongressen 1888 upplästes resul-
tatet af en förfrågan bland fackföreningarna beträffande
stämningen gentemot en åttatimmarsrörelse. Det fram-
gick, att af de fackföreningsmedlemmar som röstat, 22,720
önskade en åttatimmarsdag, under det 4,097 ogillade den-
samma.
Hvad beträffar spörsmålet, huruvida åttatimmarsdagen
borde bestämmas genom lag eller förvärkligas genom ar-
betarnes fria sammanslutning och fackföreningsrörelse,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
