Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sommarnöjen af Egron Lundgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid en sten i vattenbrynet. Det var en klippig och vild
strand, men litet högre upp en riktigt idyllisk trakt, fast
skogen var mörk och dyster och marken öfverväxt med
ormbunkar och doftande ene. Jag hade ritboken med
mig och kunde derföre sätta mig att måla en stund
emellan de väldiga stammarne och mossiga klipporna
inbäddade i trassligt snärjgräs, lingonris och
skogs-blomster, bland hvilka här och der en trött solstråle
hade slagit sig ner i allsköns maklighet. Det är nu
en gång så, att en målare icke länge behöfver se sig
omkring för att hitta på något som tilltalar honom
liksom erbjudande sig att aldeles utan betalning vilja
tjena som modell och som dertill hviskar om sådant
som han gerna lyssnar till, med nya tonarter och
melodier för ögat, ett slags musik i sin sort, icke
utan sin poesi. Så förjusande kan det vara att på
det sättet känna sig liksom i förtrolighet med
naturens älskliga lif, att man dervid ibland kan bli så
dum, att vilja försöka måla till och med hur
asp-löfven dallra, hur böljan kysser stranden, hvad fogeln
qvittrar om och hur fjäriln fladdrar från blomma till
blomma; ja en sådan tok kan då på fullt allvar sitta
och söka i färglådan efter ett rosenskimmer likadant
som det den leende qvällsolen roar sig med att stryka
på björkarnas silfverstammar eller efter samma grönska
som hvilar i gräset och i tysthet tager sig en droppe
svalkande dagg efter dagens varma stunder.
Ungefär så satt jag, när oförväntadt jag hörde
att det prasslade i torra löfven på marken bakom
mig och när jag hastigt vände mig såg, hvad jag
3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
