Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giljarefärden af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blef en dråplig giljarefärd, och dess spor
skönjas ännu i våra dagar. Så drog Valivan fram
med styrka och brådska, ty med hvilan kom tviflets
ande, och knapt vågade han sofva, ty anden kom
till honom i drömmen och jagade bort bilden af hans
väna vif.
Men så fick han lön för möda, då han arla i
morgonstund kom till en stor slätt och bortom den
slätten såg solen gå upp i purpur och en stad med
borgar och torn brinna i purpurn.
Då vaknade åter alla kärlekens fröjder i Valivans
själ och jagade bort tviflets och sorgens andar. Då
glömde Valivan alla sina utståndna mödor och kände
sina krafter mångdubblade. Då tänkte han med
tacksamt sinn på völvan och trodde att han tolkat
hennes gåtlika ord på bästa sätt.
Så red Valivan för staden ut och lät sin sköld
skina mot solen; då fingo stadens innebyggare sigte på
den främmande kämpen och klättrade upp på murarne
såsom bin på flustret för att beskåda honom.
Och kungadottern stälde sig på bröstvärnet med
alla sina fruar och jungfruar.
Då red Valivan närmare och svängde sin glafven
i solens strålar, så att det gnistrade som i en smedja.
Och kungadottern såg därpå, och alla fruar och
jungfruar blefvo liksom bländade och tjusade.
Men Valivan såg blott på kungadottern, och det
liksom hägrade för hans ögon. Völvans bild var nu
fördunklad i skenet af kungadotterns, och dock voro
de så lika som om de varit fränkor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
