Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giljarefärden af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och riddar Valivan blef gripen af kärlekens makt,
så att han, som aldrig känt fruktan, darrade och med
möda kunde sitta styf i sadeln. Med höfviska later
ville han hälsa och bringa kungadottern sin hyllning,
men när han böjde sig framåt, tappade han hjälmen
i sanden, och hans fotter halkade ur stigbyglarna.
Detta såg kungadottern, och hon log så
kärvän-ligt och uppmuntrande mot den älskogskranke
riddaren. Men detta förbryllade honom ännu mer, och
när han så ville tala höfviska ord, blef han röd i
ansigtet och stammade och kunde blott säga: »Jag
är riddar Valivan, och jag är kommen hit från fjärran
land att gilja för dig.»
Men kungadottern var lika högmodig som fager,
och hon fann sig skymfad af riddarens frieri och
svarade: »Du är en vanbörding, och illa likar det dig
att gilja för mig, som är en kungadotter. Det är en
skymf mot mig och min ätt, och den skall stå dig
dyrt.»
Då rätade sig riddar Valivan i sadeln och
svarade: »På hvaije hed, där svärdslek öfvats, har jag
svingat min glafven, och i hela norden finnes ej
någon harpa hvarpå ej skaldehänder spelat min dråpa,
och änskönt jag är en vanbörding, så är mitt namn
mer kändt än månget kungligt.»
När Valivan så talat, slog kungadottern om och
började hålla fagert tal och fick så riddaren snart åter
mjuk om hjärtat och yr i hufvudet af kärlek. När
älskogstankarna så böljade dansa omkring, tog sig
kungadottern för att gyckla med honom och skymfa honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
