Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Giljarefärden af Bias
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af sorg låg på hans panna, och hans kind var blek
och hans hår var tofvigt.
Men när kungadottern kom in, såg hon honom
vänligt och kärligt i ansigtet. Då tändes elden i Olar
Adelins blick, molnet försvann från pannan, och en
ros sprang upp på kinden. Spänstig som en fjäder
reste han sig upp, bojorna föllo af honom såsom
blånor, och fri och härlig som en segergud stod han
så framför kungadottern.
Då for kungadottern tillbaka af förskräckelse och
hade så när signat till jord. Men Olar Adelin såg
då på henne med ögon så milda som en ängels och
talade:
»Jag gjorde mig fri från jämbojoma, men dina
bojor bär jag ännu. Hvad befaller du?»
Vid dessa ord böjde Olar Adelin knä, och
kungadottern repade då mod, och hennes ögon blefvo
förledande som förr. Hon sade till Olar Adelin: »Hit
är kommen en kämpe att gilja för mig, en kämpe
så god, att ingen ännu mäktat besegra honom.»
»Då månde det vara riddar Valivan», svarade
Olar Adelin. »Han är en hugstor kämpe, i stånd att
rifva ned din borg och slå alle dine män. Bäst är,
att du gifter dig med honom godvilligt.»
»Nej jag vill hällre att du skall kämpa mot
honom», svarade kungadottern.
»Så kom också jag en gång hit att gilja för dig»,
svarade Olar Adelin. »Då hade du ingen kämpe
god nog att möta mig på fältet. Du tog gästvänligt
emot mig och bjöd mig vin och tvådde mina fotter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
