Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Mammas perla” af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Ja jag höll på att dåna af endast förundran. —
Det är omöjligt att begripa hvad som på en gång tog
vid den gamla bokmalen.»
»Och Louise se*n, hvad sägs om henne?» yttrade
kamrerskan — med sin vanliga näston — »en så
vacker och snäll flicka — ja — är hon då från
förståndet; men jag fruktar att man min, den skälmen,
har rätt då han säger, att fruntimmerna hellre gifta sig
med en grindstolpe än gå ogifta — det är ju alldeles
obegripligt. Han öfver sextio och hon tjugutre, är
det skick och skäl?»
Det vore en mycket lätt sak att fylla flere sidor
med allt hvad man sade om det, för sin tid,
besynnerliga factum att rektor Löfling, den gamla
skolkarlen, förlofvat sig med Louise Westerlind, stadens
vackraste flicka, alla löjtnanters och unga köpmäns
förtjusning och sista vinterns drottning på alla
rådstugu-balerna, både då det dansades vid fiolmusik eller
till och med regementsmusik, hvilket var det
förnämsta.
Det var dock i synnerhet fruarne, som hade
mycket att beställa med denna förlofning. Flickorna
deremot antogo en sötsur min och missunnade alls
icke den kära, kära Louise, att hon eröfrat en ruin,
en gammal perukstock — ha ha ha — det var till
och med synd om henne stackars barn; men så hade
hon icke svängt sig så litet.
De stadgade männen, gubbarne ansågo rektorn
för galen, och ungkarlarne menade på att han var en
dålig karl, som ville ha en flicka, som måste »hata»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
