Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Mammas perla” af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De vore tre mot en och Anna kom med i leken.
»Stackars lilla Anna», sade Albert, kaptenens
äldste gosse, »stackars lilla Anna. Du orkar ej mycket.»
»Nej det är intet roligt alls att springa.»
»Stackars Anna, du orkar ej springa.»
»Stackars Anna är som hon vore förvälld, hvarken
kall eller varm», sade farbror Daniel i sitt bildspråk.
Albert var redan tjugufyra år då Anna var femton
och alltid sade han »Stackars Anna». Han blickade
så förtroendefullt in i Annas ögon — »vet du Anna,
för din skull har jag bestämt mig att bli läkare —
vill du ha mig till din förste lifmedikus — vet du,
det är en förnäm herre den doktorn.»
»Ja Albert», sade Anna med ett svagt smålöje
på de bleka läpparne, »jag utnämner dig till min
lifmedikus, då jag blir sjuk — ännu Gudi lof så–»
»Stackars Anna!» sade Albert och strök de
guldgula lockarne ur hennes panna.
»Ack!» sade han ofta, »om vi i våra dagar egde
hvad de gamla grekerna egde i så fullt mått, kroppens
och själens skönhet på en gång — hvardagslif och
skön konst tillsammans.»
Hela folket hade sina lekar, sina olympiska
täf-lingar — för hela* folket upplästes skaldestyckena för
att gillas eller förkastas — och hvarje småting, från
flickans toalettpjeser till pannan i köket, hade en
konstnärlig pregel. Det var en annan tid då Platos
akademi bestod af pelargångar och trädgårdar, der
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
