Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Mammas perla” af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
läraren talade med sina lärjungar som en far med sina
barn eller Zeno i sitt »Poecile» — allt i fria luften.
»Vet du Anna, allt detta skola vi nu ersätta
med böcker, evigt samma bokluntor, just samma
oupphörliga rad af pagina och detta lifslånga
stillasittande, som slutar med att vi läggas ned i grafven.»
Huru mycket skulle vi ej bli annorlunda om
undervisningen vore muntlig, liflig och upplysande.
Det kan gå an for oss gossar, hvilkas larftillstånd
fortfar till tjugonde året, vi krypa fram, derför att vi
ej kunna annat; men I flickor, som vid femton år
få vingar att flyga med — hvarför skolen I krypa fram
till bildningens mål — nej, flygen dit! men det fån
I icke. Den lätta fjärilen måste tvingas att krypa
alldeles som han vore larf ännu. Stackars lilla Anna! —
mammas bleka perla — skall du någonsin bli en ros
igen ?
Om man frågat kammarherrn, som gått länge i
lifvets skola och haft ögonen med sig, så hade man
fått veta ett rön, som öfverallt slagit in och i alla
tider kommer att göra det. Kammarherrn skulle
försäkrat oss, att det icke för en ung man finnes något
farligare än att tycka vara »synd» om en ung flicka.
Han skulle vara af granit för att ej bli vek, varm
och förtjust till den grad att han, utan att rådfråga
något annat än sin känsla, skulle fria till en fattig
flicka, en som icke hade mera med sig i boet än ett
godt hjerta.
De flesta »dumma» äktenskap grundas på det sättet,
skulle kammarherrn hafva tillagt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
