Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - ”Mammas perla” af Onkel Adam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var just en dylik dumhet som begicks af
Albert Löfling, farbror Daniels äldste son, han läkaren
ni vet, som i flere år varit i utlandet och nyss
kommit hem för att börja en lysande bana och, om han
blott förstått sitt eget bästa, skulle fått en rik flicka
på hvarje finger och förnäma relationer och med
tiden bröstet fullt af ordnar; men han stod sin lycka
i vägen och blef så der oförnuftigt kär i sin kusin
Anna Löfling, den marmorbleka, milda, veka varelsen,
som inom några få år måst lära sig allt — att som
Tegnér säger genom sin uppfostran blifvit dömd att
vara alla andra och aldrig fått tid att vara sig sjelf;
men huru skön var ej denna flicka — hon föreföll
som en marmorbild från den klassiska fornåldern,
men en som talade, som hviskade, som smålog så
matt och ändå så förtjusande.
Hon var en af skolkammarens många martyrer, en
bildad flicka, med mycket och många kunskaper, som
kunnat fläta ett diadem kring hennes tinningar, om dessa
dyra perlor af vetande någonsin blifvit förenade genom
en »snodd», som gjort dem till ett — perlband; men
nej! så var det icke och så kan det icke vara. Hon
hade fått undervisning i en sådan mångfald af
ämnen, att de omöjligen kunde förenas till någon
genomgående bildning; ty denna består i förmågan af
kombination och i ett otröttadt forskningsbegär; men skolan
efterlemnar endast trötthet och — svaghet.
Huru älsklig var ej denna sköna martyr, som ej
sjelf visste af sin olycka, utan led som lammet utan
att klaga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
