Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herren på Fågelvik af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han stridde om ånyo den olyckliga striden vid
Streng-näs, der erkebiskopen blef segrare, och på nytt
inneslöt han sig inom Stockholms fasta murar, och såg
huru den oböjlige prelatens skaror samlades utanför
dess portar. Han kallade sitt folk och stadens
borgare till utfall mot förrädaren, de följde honom
motvilligt, och midt under striden vände de honom
ryggen och flydde tillbaka inom stadsportarne, och
lem-nade honom att med lejda skaror emotstå den af
biskopen uppviglade allmogens vilda anfall. Segern
rycktes honom ur händerna, som flykting kom han
tillbaka till sin hufvudstad, som flykting lemnade han
den, för att på ett ensamt fäste nära Danzig dölja
både sig sjelf och sin krossade storhet. Hans gyllne
krona sattes på Kristians hufvud, och under tvenne
år led han landsflyktens och den kufvade ärelystnadens
alla qval i de ensliga salarne, der ändtligen en dag
budet om stora ting nådde honom med anbudet att
återfå sin krona. För andra gången satte han den
på sin hjessa, för andra gången störtades hon åter
derifrån af samme oförsonlige fiende, och nu satt han
i ensligheten på Raseborgs slott långt inne i Finland,
och grubblade öfver förgängligheten af all storhet på
jorden. Det var der han qvad den sorgligt sanna
sång som öfverlefvat både hans lycka och hans elände,
både hans misstag och hans förtjenster, den sången
som lyder så här:
»Och medan jag var herre till Fågelvik,
Då var jag både mäktig och rik;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
