Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herren på Fågelvik af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men sedan jag blef konung öfver Svea land,
Så blef jag en arm och olycklig man!»
En rysning genombäfvade den slumrande
konungen när han i drömmen återsåg den dag, då han,
den fordom så rike och mägtige mannen, icke kunde
gälda en skuld på sexton mark; men ett fridfullare
uttryck lägrade sig snart på nytt öfver hans anlete,
när han mindes huru kärleken kom att förljufva hans
ensamhet, och hjelpa honom att bära sitt tunga öde,
till dess ändtligen den dag kom då nya kungabud
nådde hans öra. Skulle han väl lyda dem? Skulle
han, den så ofta gäckade, den så bittert svikne, på
nytt blifva deras kastboll, de stora herrames, som
aldrig kunde förlåta honom att han var hufvudet högre
än de? Nej aldrig! med en stolt rörelse af handen
skulle han slå bort denna krona som nött de gyllne
lockarne från hans än ne, och grumlat friden i hans
själ; — med förakt skulle han––men tyst!
Se huru de gyllne bladen glöda och liksom böja sig
för honom! Se huru de vinka! Var icke hans lifs
gerning att vara konung? Skulle han väl bäfva
tillbaka för en fara mer eller mindre, han som trotsat
så många? Se! blixtrar der icke en inskrift på
kungakronans ring? Hvad står der? Den sofvande sträcker
sig i stolen, hans leder darra, ögonlocken röra sig
krampaktigt, som ville han öppna dem för att läsa
den förledande inskriften; en suck af stolt
tillfredsställelse bryter fram ur hans nyss så beklämda bröst,
han sträcker ut sin hand och fattar for tredje gången
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
