Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Herren på Fågelvik af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för ringa för hans bragder, och dock kärt för vårt
hjerta, derför att det skall säga honom hur högt han
af oss skattas. Så nämne vi honom här i eder
närvaro till rikets höfvitsman, till våra barns förmyndare,
och hänga om hans hals denna gyllene kedja, en
gåfva under lyckligare dagar från den romerske
kejsaren. Och nu svenner, räcken mig en pokal! Och
gören mig nu ärligt besked, I tappra riddersmän, då
jag i det skummande vinet dricker min tappre frändes,
herr Sten Gustafson Stures välgång! Måtte han lefva
länge till Sveriges fromma!»
Konungen höjde bägaren och ämnade just föra
den till munnen, då han i detsamma hastigt fäste
sina ögon på ett för alla andra osynligt föremål,
framme vid salens djupa fönster, der ett ögonblick
något liknande en mörk skugga skymtade fram. Én
rysning genomilade hans brustna kropp, ögonen trängde
våldsamt stirrande fram ur sina hålor, han slog
korstecknet framför sig med den lediga handen, vacklade
tillbaka och skulle hafva fallit, om han icke mottagits
af herr Stens starka armar, och utropade med
sväf-vande röst:
»Tillbaka, blodiga skugga! tillbaka! Bort! jag
är konung, jag befaller dig! Hota icke så! — Min
hand förde ej yxan, jag är oskyldig till din död!
Ha! folkförledare! du vinkar? Vill du ännu en gång
göra mig platsen stridig? Bort säger jag, jag soldade
icke din mördare!»
Och med ett vildt rop af ångest föll konungen
sanslös i de kringståendes armar, medan den fyllda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
