Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gretas mandat af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fröken Hilda kände en dödskyla genomisa hela
sin lekamen, men med återstoden af sin kraft vände
hon sig om — tog nycklarne ur chiffoniern och
lem-nade rummet med svigtande knän.
Jag tror min själ jag gjort en eröfring, tänkte
löjtnanten för sig sjelf och det, fastän jag vill minnas att
jag glömde presentera mig! Jag vill aldrig vara ärlig, om
inte hennes hand darrade i min som en fångad liten
fogel, medan hennes ögon voro nedslagna och en
tydlig förvirring röjde sig i hela hennes väsende. Nå,
hon vore ej den enda! Man rår inte för att man har
en smula sätt och utseende . . . och om hon behagar
mig — å la bonheur! Att hon så der oforstäldt
förråder sitt lilla tycke nedsätter henne inte i mina
ögon; det bevisar endast att hon är naturlig . . .
Och med stolt välbehag sjönk löjtnanten ned
på en stol framför bordet, med ryggen vänd mot
dörren, hvisslande:
Kom afton, sänk dig ne-e-der,
Du-u ger mig mödans lö-ön;
Hvad fröjd du oss bere-e-der,
Na-a-tur, hur du-u är skön!
(Jag kan väl icke tro annat än att bondlurken
kommer hit med kappsäcken, som han lofvat!)
Efter denna lilla hvisseletude, åtföljd af
reflexionen, försjönk vår löjtnant i tankar och tystnad, sträckte
makligt ifrån sig benen och tillslöt ögonen,
framkallande i sitt minne bilden af den täcka
uppenbarelse han senast sett.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
