Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gretas mandat af Lea
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han kunde val hafva sutit så högst en halftimma,
hvarunder skymningen blef allt djupare omkring
honom, och kanske han också, i följd af denna och
den långa promenaden, kommit att »blunda till» en
smula, då med ens ett par händer lade sig öfver hans
ögon och hans hufvud med häftighet trycktes till ett
qvinnligt bröst.
»Hvad nu — halloh!» skrek han först helt häpen,
men tilläde straxt efter i blidare och halft förvånad
ton: »himmel — kan det vara ni!?»
»Ja så min själ är det jag», hördes Gretas
hurtiga stämma, »men om ni är den ni gett er ut för är
en annan sak, som vi snart ska fa reda på. Drag
opp en raspesticka Ola, och det qvickt, jag håller nog
gunstig junkern!»
Stickan drogs och ljusen på chiffoniern tändes,
men ännu såg löjtnanten ingenting, ty Gretas händer
släppte icke taget. Med ett hastigt ryck fick han
dock snart ögonen fria, men kände i detsamma om
sina ben en snara, som drogs åt med makt och
hindrade honom att resa sig ur stället.
»Bra gjordt, Ola», hördes åter Gretas röst; »nu
ska vi tala med gossen och sköta honom som han är
sjuk till».
»Men är ni då alldeles galna, godt folk», yttrade
ändtligen med förargelse löjtnanten, som nu började
återkomma från sin förvåning; »hvad skall det här
betyda?»
»Det ska betyda att du är fångad i din egen
snara, eländige landstrykare», sade Greta och stälde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
