Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustaf Vasa och Peder Kansler (Sunnanväder) af A. G. Ahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och Lybeck fulländade konstfärdighet, — att de alla
skulle så jämmerligt sluta i Gustaf Vasas omättliga
smältdeglar. Men för de katolske andlige voro
kyrko-kärlen något annat och mera än fornminnen och
konstverk: de hade under långa tider gifvit
gudstjensten glans och prakt, och inför dem, upplyftade af
presternas händer, hade tusentals troende nedsjunkit i
tillbedjan. Äfven under tider af den störstå nöd hade
föregående regenter aldrig vågat röra vid dessa heliga
skatter: nu skulle de utlemnas till den unge Gustaf
Vasa för att af honom nedsmältas och bortsändas,
— ett oskärande och ett helgerån utan like.
Mot slutet af högsommaren 1523 uppsnappade
konung Gustafs fogdar i Dalarne några misstänkta
bref och öfversände dem till sin herre. De befunnos
vara skrifna af Peder Kansler till hans vänner i
Dalarne och öfverflöda af »flärd, spott och lögnaktiga
blandningar, de Hans Majestäts ära voro för när».
Gustafs beslut var snart fattadt. Vid mormessotiden
{den 8 September) samlade han flere riksråd och
skyndade med dem till Vesterås. Här i domkapitlets
hus anklagade han biskopen inför de samlade
ka-nikerna. Den enda krönika, som redogör för dessa
händelser, är särdeles fåordig, men nog kunna vi
tänka oss konungens ljungande vrede, då han
framlade de funna brefven, biskopens förfäran och de
samlade prelaternas häpnad och harm. Domprosten
mäster Knut sökte försvara sin olycklige biskop. Denne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
