Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar af Onkel Adam - Två Löjtnanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
militär blir du aldrig, hvarken på fältet eller i salongen.
Tacka du din Gud, att jag är förlofvad och med
en rik flicka till på köpet, som får en solid
förmögenhet när föräldrarne dö. Det lönar i våra tider
sig föga att gå och »slå» i ett hus, som ensamt
beror på actier, som i dag gälla och i morgon —
hvad då? — Det är ett spel — tacka vill jag stora,
fasta egendomar.»
Edvin började skratta. Det var dock icke
detta råa skratt, som man kallar att »skratta med
full hals». Det var snarare ett gladt smålöje,
blandadt med satir.
»Du är rigtigt varm, min käre Frits. Såå! du
tror verkligen att jag har mina funderingar?»
»Ja, hvarför icke? flickan har nyss gått till skrift
och ser ut som en liten amorin — det är blott
vingarne som fela — och så får hon pengar med
tiden. Fadren är väl ej särdeles gammal; men
affärerna suga, och håret är betydligt gråsprängdt —
litet hackhosta har han äfven, om jag ej misstar mig,
och ondt af gikt och dylikt som rikt folk brukar.»
Edvins blick mörknade. »Det skulle således
från min sida vara en penningspekulation — du
tror således att jag? —»
»Nej nej, naturligtvis — du är en romantisk
person, mjuka tjenare! Du borde ha blifvit en lärd
magister, som i kärlek och en anständig fattigdom
gräfde ner dig i någon vrå af landet — och icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
