Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar af Onkel Adam - Två Löjtnanter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en officer, som vill fram — bli stabschef med tiden,
general, då han inte orkar att gå, och så vidare —
en lyckans ost, men en sådan behöfver penningar
och mycket penningar, så vida herr underlöjtnanten
och generalstabsofficeren vill tänka litet efter.»
»Flickan är alltför god att vara föremål för ett
så lumpet samtal», yttrade Edvin, uppresande sig.
jag förstår — hon är en engel — det
förstås — det har jag sagt — ingen frågan, hon blir
gift med någon klok karl, om de romaneske af helig
blygsamhet ej våga tänka ditåt — lycka till att gå
der och se »flepig» ut — det är minsann icke
gifvit att hon vill ha en simpel underlöjtnant, fastän
han ibland har breda gula lister på permissionerna
— det är grant det; men ändå? Hon vet nog
sitt värde och huru mycket hon väger — ha ha
ha! — men jag har väckt dig till eftertanke. Hade
jag ej sjelf varit förlofvad, så hade jag ej väckt en
slumrande björn. Sof sött, lilla Edvin -— och dröm!»
»Farväl med dig», yttrade Edvin midt emellan
skämt och allvar, »skaffa dig högre tankar om
qvinnan — adjö med dig.»
Löjtnant Merkelhjelm smålog efter honom. —
Att man ändå kan vara så galen. Bevars! jag har
höga tankar om qvinnan, serdeles om hor* klär sig
så modernt som min Beata Sofie — jag vill se
maken vid hofvet. — Grant, bjert, —• dyrbart (med en
ryckning på axlarne) men hon har råd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
