Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar af Onkel Adam - En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
särdeles de, som stodo i borgensförbindelse för
vännen Sigurdsson, men intet åkdon hördes komma
utför gatan och påföljande morgon var han ej
hemkommen.
Direktionen sammanträdde; men utan sin
direktör, och vid middagstiden spridde sig på en gång
ryktet — »Sigurdsson har rymt», eller har han tagit
lifvet af sig, tilläde andra, mera medlidsamma, som
önskade att pinan skulle vara kort.
Men han var verkligen rymd; ty man hade
spanat honom på färd inåt Norge och der vid närmaste
hamn — hvarest hans spår försvunno, på det
ovä-gade hafvet.
»Du far tidigt lära dig bära smärta, stackars barn»
sade fru Sigurdsson till Elise, som satt der blek och
stel, som en döende och fästade sina tanklösa blickar
på fadrens granna porträtt i den dyrbart skulpterade
ramen.
»Allt är förbi, snälla Elise — utom samvetsfriden
för den, som intet ondt gjordt.»
»Allt! Allt!»
»Sade mamma allt?’» frågade Elise med en
spasmodisk ryckning — »ja jag inser det; allt, mamma,
allt! allt!»
»Våra så kallade rikedomar finnas icke —
endast skam och vanära flyter upp som ett grummel
och betäcker vår framtid. Se ej så hopplös ut, Elise,
— se på mig barn! jag har i nära sex år sett huru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
