Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar af Onkel Adam - En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
din fars djerfva affärsbyggnad började luta, huru den
allt mera svigtade på den svaga grunden — jag
före-såg ett fall; men ej just ett sådant som kom; men
barn, under dina yra barnlekar, då allt andades glädje
och frid, visste jag förut att det måste sluta och sluta
med förskräckelse; alltmera sluten blef din far och
allt hårdare. Jag fick ditt och Edvins förtroende —
intet har så smärtat mig som detta. Jag sade icke
nej; men jag yrkade på att han skulle lemna oss.
Han borde ej vara hemma då katastrofen kom, som
ej kunde dröja länge.»
»Det hade varit falskt spel af mig om jag gynnat
eder kärlek. Du kan och bör icke tänka på honom
— det är din pligt. Hans bana skulle förstöras
genom en förbindelse med en rymd brottslings dotter.
— Kom barn! gråt om du kan, men tänk ej mera
på honom. Han kan icke och får icke bli din.»
Elise omfamnade krampaktigt sin mor — men
ej en tår syntes till, ej ett drag i det stela
marmor-hvita och ändå så sköna ansigtet.
»Gud låte dig få gråta, barn!» sade modren —
»jag var förberedd — jag var öfvad och kan bära allt.
Vi måste tänka oss en plan för framtiden. Du
undervisar på piano, jag öppnar en liten flickskola; men,
kära Elise, kom väl ihog att vi efter detta ögonblick
icke ha en enda vän. Vi skola ej råka en enda,
och om vi göra det, så är den fordne vännen
skoningslösare än en gammal fiende. Det är så Elise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
