Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar af Onkel Adam - En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
»Jag är öfvertygad att du fyller din föresats»,
sade modern; »men följ din egen,öfvertvgelse — och
svara.»
Elise föll i djupa tankar; men hon smålog och
nu efter tre månaders stum smärta kunde hon gråta
— hvad han är ädel och stor, tänkte hon — och
han älskar mig i nöd som i lust.
»Store Gud! jag tackar dig och skall fylla min
pligt så som han fylt sin. Nu har jag kraft —
nu kan jag lyda ditt råd», hviskade hon och kastade
sig i sin mors armar.
- Några veckor derefter skref hon till Edvin —
ett bref fullt af kärlek och evig tacksamhet; men
tilläde hon — du får ej tänka på mig — låt den
ungdomsdrömmen fara! Din bana går uppåt och hela
din framtid skulle rubbas genom en förbindelse med
mig. In i döden älskar jag dig; men min stolthet
och min känsla af qvinligt värde säger mig, att jag
aldrig gifter mig för att som hemgift medföra ett
vanäradt namn och tusendens förbannelser öfver min
far. Låtom oss icke hvarken genom besök eller bref
åter upprifva det gamla — låtom oss glömma såsom
vi kunna. Edvin! det gifves en bättre verld än
denna — der kan du leda fram din brud till
Honom, som alting känner och alting dömer. Låt mig
drömma, Edvin — jag vill drömma, endast drömma,
intill hon vaknar.
Din Elise.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
