Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eftersommar af Onkel Adam - En öfverraskning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
annan än sig sjelf för allt. Det är derför så få
tacka Gud.
Fru Sigurdsson satt der med sin dotter —
huset såldes och hon hyrde några små rum i en den
aflägsnaste delen af staden.
Hela verlden vet huru känslolös vänkretsen är
då olyckan inträder i ett hus och huru denna
hårdhet blir aldeles skoningslös då man har att skylla
på sin afsky på ett brott.
Då bryter man stafven ej blott öfver den
skyldige utan öfver hela slägten, maka, barn och
frän-der. Så blef händelsen här. Den enda som yttrade
ett godt ord var Metta Plinander, som sade: »det
är allt synd ändå om Elise Sigurdsson, som inte fick
sin löjtnant, han är en rätt vacker karl.»
»Ett bref! — få vi några bref? — ack kanske
från pappa», sade fru Sigurdsson, som förut fått ett
bref från honom, dateradt Newyork.
»Nej, det är till dig, Elise.» Elise darrade och
bröt brefvet som blott innehöll följande ord:
» Goda Elise!
Olyckan har gjordt dig dyrbarare för mitt hjerta;
bär den med mod och förtröstan och slut dig till
mig! Helsningar, Edvin. Corunna d. 18...»
En skymt af fröjd glänste fram i blicken —
det fans då en som ändå älskade henne och som
ville sluta missdådarens dotter till sitt bröst — och
denne ene var han — just han.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
