Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några dagar hin sidan Sundet af Lea.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Min vän såg på mig, och vi logo ett leende
af godt förstånd: här hade vår oböjlige hjelte fått
sin öfverman. Vid hennes förklädesband skulle han
gå hela lifvet igenom, hennes minsta lilla intrikata
önskan skulle han hörsamma, medan han skulle stöta
ifrån sig till höger och venster verkliga vänner, i
hvilka han befarade fiender till sin manliga
sjelfständighet . . . »Farväl herr krigsman, döden skall
du lida!»
»I dag skola vi till garnisonskyrkogården; jag
har der en graf, der jag vill lägga några blommor,»
sade min vän följande dag.
»Då skola vi köpa dem här snedt öfver,» föreslog
jag och blickade nedåt den vackra blomsterhandeln
i hörnet af gatan.
Vi följdes åt, och inkomna i detta Floras lilla
rike, sågo vi der som ett vissnadt blad vår
bekantskap i spårvagnen, misantropen.
»En vacker bukett!» reqvirerade min vän.
Den framräcktes under tystnad.
»Men jag ville gerna ha en lilja med.»
»Har ikke nogen», suckade blomsterhandlaren.
»Men der står ju en herrlig, en nyutslagen?»
»Ikke til Salgs».
»Men jag betalar gerna hvad ni begär.»
»Ikke til Salgs».
»Har någon köpt den då?»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
