Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvita blommor af Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 2
draglåda. Endast vid mycket högtidliga tillfällen eller
då riktigt storfrämmande kom, framhafdes hon åter.
»Detta är mors och fars marknadsgåfva, min
skål, min egen!»
— Nej? (ytterlig förvåning).
— Jo . . . Och så såg jag sjelf i skålen att jag
log på ett förvånande bredt sätt, och det var det
enda, jag hade emot henne: hon gjorde mig värre,
än jag var; men hon var ju i alla fall icke gjord
till spegel, så jag behöfde icke tänka på, hur illa
hon framstäldc mig. . . . Det var ingen annan, än
jag, som såg det. Min var hon emellertid. Det
var så innerligt roligt, att hafva något eget och så
blänkande och grannt sen! Hvar fans någon, som
kunde visa maken! Jag frågade många, om de sett
någon sådan skål förut. Nej, det hade de icke.
En dag kom en gammal hvithårig man på
besök.
Mitt hjerta kände instinktmessigt sig liksom
slägt med glansen i hans öga. Han var icke lik
alla andra gubbar; det var något mer med honom.
Jag gick efter skålen, stack fram den och sade:
det är mini
— Nej?!
— Jo. Jag fick den i marknadsgåfva.
— Hon var blank, den.
— Ja, är hon inte . . .Jag undrar hurudan
Josefs var, den, som han lät lägga i Benjamins säck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
