Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvita blommor af Anna A.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det var en silfverskål . . . Mannen
smålog, tog upp sin gamla plånbok och letade i den,
tills han fann rätt på en hvit, alldeles ny
silfver-penning.
Du skall väl icke hafva din skål tom, sade han.
Klang, der låg silfvermyntet i skålen.
— Tack, o tack! Nu har jag en penning också.
Så roligt, så roligt!
Jag dansade och hoppade och så kom jag midt
i solskenet; det stod i en bred strimma genom
rummet . . . Det var besynnerligt att penningen lyste
hvi-tare, än skålen. Fans det mer än ett slags silfver,
när allt kom omkring? Jag stannade förvånad.
Hvad är det, du ser så mycket på, frågade den
gamle. Kanske jag såg miste. Var det en
kopparslant, du fick?
— Nej, det var en ny, grann silfverpenning,
men skålen ser så grå ut mot den, och det är det,
jag ser på.
— Tenn är alltid grått mot silfver.
— Tenn! Hvad är tenn?
— Skålen, barn, vet jag.
— Skålen, min skål, marknadsgåfvan ?
Den gamle skrattade högt och alla innevarande,
utom jag, följde exemplet. En på en gång bitter
och vemodig känsla öfverföll mig. Skålen hade i
ett ögonblick förlorat sitt värde för mig, ett värde,
som hon i Sjelfva verket aldrig egt: jag hade lefvat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
