Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvem tog skönhetens pris? af VILMA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och jag trifdes ej rätt väl tillsammans, jag kände
att hon ej älskade mig. Så länge farbror lefde, var
dock allt godt, men han dog, då jag nyss fyllt
femton år. Hur högt jag än älskat honom, var dock
Marina mig kärare än alla andra. Det var en
svaghet i min karakter, som gjorde att jag omfattade
henne med så mycken ömhet. Jag var sjelf så ful;
och skönheten var just den makt inför hvilken jag
framför allt annat böjde mig. Så har det alltid
varit, och någon skönare menniskovarelse än Marina
har jag aldrig sett. Jag tröttnade ej att betrakta
och beundra henne, och det fans intet jag kunde
neka henne, om hon blott såg på mig med sina
klara blå ögon och log på sitt skälmska sätt. Ett
mera tjusande barn fans ej, det visste hon också,
modren och alla andra sade henne det. Jag tror
hennes koketteri var så medfödt att hon knappast
visste af det. Det är tungt för en qvinna att vara
mycket ful; men det ligger säkert en stor fara i
skönheten, och jag kan nu stundom tacka Gud som
låtit mig undgå den.
Då jag första gången på fransyska kunde
berätta en liten saga för min farbror, skänkte han mig
en docka med emalj ögon och »riktigt hår». Min
förtjusning var gränslös, ingen fick röra min skatt;
och dock hade veckan ej gått tillända, förrän den
var Marinas egendom. Jag mins ej på hvad sätt
hon lockade den ifrån mig, men hennes skönhet för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
