Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hvem tog skönhetens pris? af VILMA
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
trollade mig, det är allt hvad jag vet. Innan ännu
en vecka förgått, låg min docka med krossadt
hufvud i en vrå, jag fick nu ostörd rå om henne, och
i detta skick ligger hon ännu i en af mina lådor.
Efter farbrors död kände jag mer och mer ett
behof af oberoende, och en längtan att sjelf tjena
mitt bröd. Naturligtvis mötte denna önskan intet
motstånd.
Jag fick plats hos en brukspatron långt inne i
landet. Det var der jag på några veckor genomlefde
den korta vårdröm som ingen tid kan utplåna ur
mitt minne.
Jag läste med två små flickor och den familj,
till hvilken jag kommit, var bland de älskvärdaste
jag sett. Äldste sonen, som studerat vid
universitetet och sedan skulle öfvertaga en större affär i min
födelsestad, var hemma under sommarferierna.
Jag kan inte och jag vill inte beskrifva honom.
— Han talade sällan vid mig, och tycktes knappast
märka mig — jag var van vid sådant. Så skulle
det nog fortfarit, men han var en ifrig jägare och
en dag kom han hem med en vrickad fot, som flere
veckor höll honom qvar på soffan.
Under den tiden gjorde vi alla hvad vi kunde
för att förströ honom. Jag läste för honom, han
påstod att ingen gjorde det så väl, och han ville
också höra mig sjunga — och tröttnade aldrig derpå.
Du kan väl knappt tro det, Agda, men han äl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
