Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Klockljuden af Ester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
var det i dag så tyst, att slottsherrn blott på afstånd
vågade kasta en blick in genom den haiföppna
dörren. Han kunde ej förstå hvarför den gamlas
spinnrock stannat, hvarför den lilles lek upphört.
Han tänkte på sömnen, den långa sömn som vi
kalla död, men den var slottsherrn rädd för, emedan
tanken derpå gick rakt ned i svarta mullen, aldrig
upp’mot den ljusa himlen; och det kom åter blott
deraf, att de skära klockljud, som lyfta anden till
Gud, när stoftet sänkes i jorden, aldrig nått hans
öra, aldrig återklingat i hans själ.
Dock, det såg icke ut som om sömn eller död
herskade der inne i stugan. Den klara solstråle,
som smög sig in genom dörren, föll på ett
hvit-skuradt, nylöfvadt golf och en spisel med krusad
sand och blommor. Friska blommor stodo också i
fönstret och den lilla gården var sopad och fin som
ett salsgolf.
Slottets herre kastade tyglarne öfver hästens
rygg, satte sig på en sten och började tänka
underliga, fridfulla tankar. Men bäst han satt och bäst
han tänkte, började det ljuda så underbart »bing,
bång» — »kom, kom!»
Det var så skönt, så högtidligt bjudande; men
slottsherrn hade knappast börjat ana meningen
dermed förr än den gamla trädde ut ur stugan,
hög-tidsklädd, med sin psalmbok i den ena handen och
sin sonson vid den andra. Gumman , neg så djupt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
